Fake News: The Bleeding Heart of The Economist

In a leader appearing in the June 16th issue of The Economist, an English main-stream media publication, a case is made that Russia should free Russian film maker Oleg Sentsov, who has been imprisoned under harsh conditions for making his political views public, political views which embarrass the political leadership of Russia. It is a fine piece, and one must certainly agree with its exhortation to set Mr. Sentsov free. But how can it be that an English publication fails to publish a similar leader for a very similar domestic case? It is a prime case of fake news by neglect. This is what the missing piece could have looked like:


Free Tommy Robinson

The outrageous penalty imposed on a peaceful journalist should be reversed

Tommy Robinson PEGIDAAs you settle down to watch the World Cup in Russia, remember Tommy Robinson, an English human rights activist serving a 13-month sentence in a prison for hardened criminals, most of whom are intent on killing Mr. Robinson at first opportunity because of his race, religion and political views. He has committed no commensurable crime. Rather, he was jailed for protesting against Theresa May’s and the English justice system’s illegal discrimination of native Britishers and the systematic mainly Muslim pedophile mass rape, trafficking and forced prostitution industry English authorities have helped create and uphold for the last half century. On May 25th Mr. Robinson was arrested for a fake crime and then in a four-minute show trial sentenced to jail for two other fake crimes. The opening of the World Cup on June 14th was Mr. Robinson’s 21st day in prison this time around, most of which he must spend in solitary confinement. He has previously only just survived an attempt at his life while in prison and has been badly beaten and had his teeth broken in another attack apparently staged for this purpose by the prison. He is rapidly acquiring the moral stature once accorded to people like the Birmingham Six, who served unjust and politically motivated sentences in the seventies and eighties.

Mr Robinson’s plight is a reminder that the struggle goes on. He is an ethnically English citizen who was born in Luton and considered it to be part of the Christian Western civilization that emerged in Europe after the fall of Rome in 476. (Nearly everyone apart from the English government shares this view.) In 2009 he joined the movement that protested against Muslim gangs attacking returning British soldiers in Luton, and was soon put under a prolonged maleficent attack by English justice led by Home Secretary Theresa May, a thuggish hypocrite fond of panther-patterned pumps. Growing up in Luton, Mr. Robinson saw how Muslims were given privileges by police to commit crimes, especially gang raping, kidnapping, enslaving and torturing English girls as young as 11 years of age. As British war heroes returned from Afghanistan, local Muslims attacked them.

Mr. Robinson organised rallies against the attacks. The English security services arrested him. He was charged with “fraud by misrepresentation in relation to a mortgage application”. He was innocent. The aim of Mr. Robinson’s show trial was to reinforce Mrs. May’s narrative of English “Islamophobia” and to strike fear into those who dispute it.

Foul referee

Mrs. May’s regime, rather like her predecessors’, is built on falsehood and appeasement of Muslims. The justice system’s inaction has led to racist and jihadist gang raping on an industrial scale in working-class England, which has directly as victims affected more than 100,000 girls and women. Thousands of Englishmen have been terrorised, beaten or driven out of their homes. Mr. Robinson is courageously denouncing all this—and seems ready to die for his cause. It goes without saying that he should be freed immediately and that the world should loudly demand as much. Mrs. May is unlikely to heed such calls. But she has reason to fear the undeniable fact of the death in custody of a man like Mr. Robinson. As she no doubt recalls, the Soviet Union did not collapse in a hail of bullets, but because people stopped believing its lies.


S.O.D. #8: Jean Asselborn: Neoteny No News

In a childish and ill-informed statement on the eve of the German general elections, Jean Asselborn, Luxembourg’s minister for foreign affairs, displays his total inadequacy not only intellectually and scholarly, but also professionally.  In the elections, the somewhat conservative party Alternative für Deutschland or AfD, which has risen to fill the void left on the law-and-order side in politics by Chancellor Merkel moving her CDU ever further towards repressive socialism, received 13% of the votes. Commenting the result of the elections, Mr. Asselborn told the Tageblatt Letzebuerg:

“Again, we now have neo-nazis in the Bundestag. That 70 years after the war ended. In the Reichstag in Berlin, once more will ideas of the extreme right be preached.”

I will point out only the most obvious and alarming errors Mr. Asselborn manages to commit in these few words:

  1. National socialism has very little in common with the political right and much more, as the name correctly says, with socialism and the political left, Asselborn’s own political home
  2. The national socialists in the German Reichstag in 1945 were no neo-nazis, but rather of the original kind, obviously
  3. Alternative für Deutschland is not a national socialist party, be it neo or paleo. Indeed, Mr. Asselborn’s own party, the (Luxembourg) Socialist Workers’ Party, has much more in common ideologically with the historical National Socialist German Workers’ Party than does Alternative für Deutschland with its democratic call for the re-institution of free speech and the rule of law in Germany.
  4. A somewhat covertly communist party, The Left, reached almost the same popularity as did AfD, and it has been reaching this level for many years, without Mr. Asselborn reacting in a similary unseemly and erratic manner
  5. Calling the Bundestag in Berlin “Reichstag” is a base insult to that institution, the carrier of German democracy, to all parties to that institution and to the German Federal Republic as well as to the whole German people. It is not a mature sign of European brotherhood at a level which must be expected in a political union

For a foreign minister and presumably a member of Cabinet, it is somewhat unusual and unexpected to polemically misrepresent the political system of a neighbour country, question its democratic purity on the ground that more than one alternative were presented to the country in the general elections and use rank racist insults while doing so. Especially if this neighbour country is a member of the same ever-closer political union.

Luxembourg has once again proven that it has some of the stupidest, most tasteless and most inapt policitians in all of Europe. That is quite an achievement!


Ett bra partis valmanifest för riksdagsvalet tvåtusenarton

Ett bra parti är ett rationellt alternativ till de ideologiskt baserade partier och politiker som för närvarande sitter i Riksdagen. Partier och politiker vars irrationalitet dag för dag tar sig allt absurdare former. Partier och politiker som genom handling och underlåtenhet idag och sedan länge hotar rikets överlevnad som stat och folkets överlevnad som nation.

Progressiv politik

Ett bra parti för progressiv politik. Progressiv politik drivs av en strävan att förbättra samhället på ett bestående sätt, så att det förbättrade framtida samhället kan ligga till grund för ytterligare förbättringar. Termen progressiv har ofta missbrukats av politiska rörelser som inte har haft viljan eller förmågan att hålla sig till de rationella metoder och den disciplin och ödmjukhet som krävs för att reformer verkligen skall medföra förbättringar och inte bara vara meningslösa förändringar. De har fört en aggressiv eller i bästa fall digressiv politik som bara har avlett uppmärksamheten från de verkliga problemen till inbillade, nyskapade och/eller olösbara problem. Politikens främsta uppgift är inte aggression och inte avledande manöver, underhållning eller självförhävande predikningar. Politikens främsta uppgift är att prioritera realistiska, uppbyggliga åtgärder som förbättrar samhället i små, små steg.

Ett bra parti som bedriver progressiv politik förkastar inga framsteg som gjorts under historiens gång och förnekar inte att framsteg har gjorts. Ett progressivt parti bygger vidare och går framåt. Ett progressivt parti måste alltid hylla bestående kultur, historia och tradition. Endast om man vet varifrån man kommer kan man staka ut en väg in i framtiden.

Positiv politik

Ett bra parti för positiv politik. Positiv politik följer principen att inga politiska åtgärder skall vidtas som inte på goda grunder och med hänvisning till klara och tydliga förklaringar, modeller och teorier kan förväntas

  • att uppnå den avsedda effekten
  • att inte ha några andra effekter alls, varken bra eller dåliga

En handling som har andra verkningar än de förväntade är irrationell. En åtgärd som har omfattande okända eller oavsedda verkningar kan inte diskuteras och beslutas i sann demokratisk anda. Den viktigaste klassen av odemokratiska och irrationella åtgärder är de som i efterhand motiveras med hänvisning till illa definierade s.k. mänskliga rättigheter. Effekten är att minska de demokratiska politiska institutionernas makt till odemokratiska organisationers fromma. Politiken måste återta den politiska makten från rättsväsen, media, myndigheter, välgörenhetsorganisationer och aktivister. Politiken måste återta makten från gatans parlament. Det är ett demokratiskt grundkrav.

Solidarisk politik

Ett bra parti för solidarisk politik. Solidarisk politik behandlar alla medborgare lika. Solidarisk politik följer principen en för alla, alla för en inom varje fullständigt kollektiv. Det är inte solidariskt att tilldela privilegier till vissa grupper eller sammanslutningar. Det är inte solidariskt att låta bara vissa kategorier bära kostnaderna för tjänster som vi alla, eller någon annan, utnyttjar. Därför är det viktigt att hävda likheten inför lagen och även likheten under lagen, en princip som också kallas rule of law.


Ett bra parti vill under mandatperioden starta och driva tre överordnade program som motsvarar dessa tre grundprinciper. Alla statens departement och myndigheter skall involveras i dessa tre program, vars mål överordnas och ersätter alla andra policymål. Vart och ett av dessa program får en ledare med direkt förankring i Regeringen. Han eller hon överordnas alla myndighetschefer.

Frågan som återstår är vilket detta bra parti är. Kommer något av de redan kända pretendenterna på att vara ett bra parti att ta upp detta program eller delar av det? Endast i den mån ett parti ansluter sig till detta program är det ett bra parti.

Ett bra parti tar principen i grundlagen att makten över staten utgår från folket på allvar. Ett bra parti tjänar ingen högre eller främmande makt, inget övermänskligt eller universellt ideal utan endast svenska folkets intressen. Ett bra parti hyllar hjälteprincipen att göra det bästa av den situation man befinner sig och inte vare sig skönmåla eller dra sig tillbaka i defaitism. Vi svenskar tar vårt öde i egna händer. Vi ger aldrig upp. Vi klarar det! Vi klarar allt!

Dessa tre program presenteras närmare i de tre följande artiklarna i kategorin Svensk vår.

En sanningskommission

Ett bra parti tar otvetydigt och absolut avstånd från alla propåer och påstående som kommer från den s.k. postmodernt socialistiska politiska rörelsen, speciellt de som har tagit sig uttryck i avsmakliga fenomen som:

  • Politisk korrekthet
  • Åsiktskorridoren
  • Utbredda personangrepp på och mobbing av meningsmotståndare
  • Känslosvallande media fyllda med propagandalögner och kändisars politiska uttalanden

Den uppdaterade socialistiska rörelse som kallas postmodern har fått ett mycket stort inflytande i Sverige och i hela Västvärlden sedan den gamla socialismen i Kalla kriget besegrades i grunden. Det är nu dags att avsluta detta sorgliga kapitel och reda ut allt det som gick snett. Detta är sanningskommissionens uppgift.

En sanningskommission för Sverige

Sanningskommissionens uppgift är att leta rätt på, dokumentera och åtgärda alla de fall där statliga myndigheter och institutioner systematiskt har åsidosatt rätt, heder och sanning för att genomdriva irrationella politiska program. Det räcker inte att åtgärda problemen. Missbrukets offer måste också få möjlighet till upprättelse. Sanningen skall fram!

Sanningskommissionens dokumentationscentrum skall bli en bestående kraft mot statens och samhällets fördumning. Här följer några av de områden sanningskommissionen skall verka på:

  • Förljugen politik, som när det har ljugits om invandrares utbildning, ålder, kriminalitet, härkomst, sysselsättningsgrad eller flyktingstatus
  • Politiska adelsprivilegier, där viktiga ämbeten har tillsatts med inkompetenta politiker som belöning för antidemokratiska tjänster
  • Statistiska myndigheter, särskilt SCB och BRÅ, som å ena sidan har levererat falska förklaringar och bortförklaringar till den förljugna politiken, å andra sidan har åsidosatt sina egentliga uppdrag att mäta fenomen i samhället och rapportera konsekvensneutralt om dem
  • Aktivistgrupper, NGO:s och privatarméer, som har tillåtits att bli likställda med eller överordnade myndigheter och bedriva politik genom att smuggla flyktingar, misshandla och/eller missfirma meningsmotståndare och bedriva myndighetsutövning på entreprenad
  • Främmande rättssystem och organiserad brottslighet, som scharia och olika maffior och gäng, som har tillåtits fatta fot och verka i Sverige i strid med lag och grundlag och kravet på rättsstatlig demokrati
  • Felaktiga myndighetsbeslut, som har fattats på grunder som meddelats inte genom lagstiftning i Riksdagen, utan genom löst kommunicerad politisk korrekthet och korrupt utnämnings- och karriärpolitik; felaktiga myndighetsbeslut som har fattats på ovetenskaplig eller antivetenskaplig grund och mot bättre vetande
  • Skadliga policyer och avledande verksamhet, som kvotering och utmålningen av vissa kategorier av medmänniskor som undermåliga eller oönskade; som krav på varje verksamhet att upprätta meningslösa policydokument angående könsdiskriminering, miljöskydd eller annat som i stället borde täckas av allmän lag och rättsstatliga principer
  • Angreppen på skolan, som avskaffandet av ordning och reda i skolan och avskaffandet av lärande och inhämtning av fakta och färdigheter till förmån för politisk indoktrinering och konditionering för ett misslyckat liv
  • Angreppen på vetenskapen, som startandet av stora mängder yrkesskolor och politiska indoktrineringsanstalter under namn som universitet och högskola; införandet av vidskepelse och osanning på förment vetenskapliga institutioner under rubriker som kritiska studier, genderstudier och vithetsstudier
  • Angreppen på kultur och bildning, som när svensk kultur förlöjligats och förnedrats, när trams och låtsaskonst tillåtits att ersätta riktig konst, när postmodern provokation har fått ersätta bildning och god smak; när fornlämningar har smälts ner, museiexponat har kastats bort och böcker har skrivits om, förbjudits eller bränts på bål

Ett bra parti tar principen i grundlagen att makten över staten utgår från folket på allvar. Ett bra parti tjänar ingen högre eller främmande makt, inget övermänskligt eller universellt ideal utan endast svenska folkets intressen. Ett bra parti hyllar hjälteprincipen att göra det bästa av den situation man befinner sig och inte vare sig skönmåla eller dra sig tillbaka i defaitism. Vi svenskar tar vårt öde i egna händer. Vi ger aldrig upp. Vi klarar det! Vi klarar allt!

Parasitiskt strutssyndrom

Denna diagnos formulerades av Dr. Gad Saad.

Översättning från engelskan av Fredrik Östman.

Denna sjukdom får en person att avvisa realiteter som annars är lika uppenbara som gravitationens existens. Den som lider av PSS tror inte sina egna ljugande ögon. Han skapar sig en alternativ verklighet som kallas Unicornia. I en sådan värld förnekas samfällt: vetenskap, förnuft, kausalitetsregler, tröskelvärden för bevisföring, en nästan oändlig mängd data, dataanalytiska förfaranden, inferentiell statistik, den vetenskapliga metodens inneboende epistemologiska regler, logikens regler, historiska mönster, dagliga mönster och sunt förnuft. I stället baserar den som lider av PPS sitt bländverkspladder på illusoriska korrelationer, obefintliga orsakssamband och progressiva plattityder avsedda att få avsändaren att känna sig bra. Strutslogik levereras alltid ur en högmodig attityd av moralisk överlägsenhet. Två komorbida indikatorer är en otäck form av Dunning-Kruger-effekten, nämligen en arrogant och självsäker [ovetskap] om ens egen idioti, och en introspektiv blindhet, nämligen en oförmåga att någonsin inse att man har drabbas av PPS. Dessa komorbida faktorer gör, när de uppträder med PPS, en meningsfull dialog omöjlig.

Förnuftets soldater! Låt oss arbeta med samma iver som tidigare generationer av virusjägare så som, till exempel, dr Jonas Salks insatser mot polio, och utrota denna fruktansvärda sjukdom!

P. S. En liknande diagnos är Global Patologisk Altruism.

Ostrich Parasitic Syndrome

This diagnosis was formulated by Dr. Gad Saad.

Läs denna text på svenska här.

This disorder causes a person to reject realities that are otherwise as clear as the existence of gravity. Sufferers of OPS do not believe their lying eyes. They construct an alternative reality known as Unicornia. In such a world, science, reason, rules of causality, evidentiary thresholds, a near infinite amount of data, data-analytic procedures, inferential statistics, the epistemological rules inherent to the scientific method, rules of logic, historical patterns, daily patterns, and common sense are all rejected. Instead, the delusional ramblings of an OPS sufferer are rooted in illusory correlations, non-existent causal links, and feel-good, progressive platitudes. Ostrich logic is always delivered via an air of haughty moral superiority. Two tell-tale signs of comorbidity include a nasty form of the Dunning–Kruger effect, namely an arrogant and self-assured [ignorance] about one’s idiocy, and an introspective blindness, namely an inability to ever know that you are afflicted with OPS. These comorbid factors, when coupled with OPS, render meaningful dialog impossible.

Soldiers of Reason! Let us work with the same alacrity as earlier generations of virus hunters, such as, say, Dr. Jonas Salk’s efforts against polio, and eradicate this dreadful disorder!

P. S. See how the Ostrich Parasitic Syndrome is influenced by Daylight Saving Time!

A similar diagnosis is Global Pathological Altruism (in Swedish).

Om politisk korrekthet

Det socialistiska fenomentets djupaste grundval är en missuppfattning av axial religion.

Det axiala tänkandet — kristendom, grekisk filosofi, buddhism, konfucianism etc.– baseras på sökandet efter sanningen, logos. Denna sanning kallar vi gud: sanningen är Gud. Kättarna — socialisterna, vänstern — har missförstått sambandet och trott att Gud godtyckligt framställer sanningen: Gud påbjuder sanningen. Denna tendens förstärktes i takt med att mer och mer sanning upptäcktes och sorterades in i samhällsstrukturerna.

Gud förefaller för kättaren säga: Det ena är sant, det andra är falskt. Det ena är halal, det andra är haram. Därför ledde för kättarna, för vänstern, Nietsches massmord på filosofin till att Gud försvann ur ekvationen, men den godtyckligt framställda sanningen blev kvar. Detta är politisk korrekthet. PK är ett direkt resultat av socialismens, vänsterns, kätteriets grundval tillsammans med den samhällsutveckling som baseras på icke-vänsterns sanningssökande och samhällsbyggande.

Vi andra söker ännu sanningen och låter oss inte förvirras av nihilism och nykommunism. Men vi måste göra rågången till kätteriet tydligare. Vi behöver en ny inkvisition som kastar ut alla falska profeter från skolor och universitet.