Fake News: The Bleeding Heart of The Economist

In a leader appearing in the June 16th issue of The Economist, an English main-stream media publication, a case is made that Russia should free Russian film maker Oleg Sentsov, who has been imprisoned under harsh conditions for making his political views public, political views which embarrass the political leadership of Russia. It is a fine piece, and one must certainly agree with its exhortation to set Mr. Sentsov free. But how can it be that an English publication fails to publish a similar leader for a very similar domestic case? It is a prime case of fake news by neglect. This is what the missing piece could have looked like:

England

Free Tommy Robinson

The outrageous penalty imposed on a peaceful journalist should be reversed

Tommy Robinson PEGIDAAs you settle down to watch the World Cup in Russia, remember Tommy Robinson, an English human rights activist serving a 13-month sentence in a prison for hardened criminals, most of whom are intent on killing Mr. Robinson at first opportunity because of his race, religion and political views. He has committed no commensurable crime. Rather, he was jailed for protesting against Theresa May’s and the English justice system’s illegal discrimination of native Britishers and the systematic mainly Muslim pedophile mass rape, trafficking and forced prostitution industry English authorities have helped create and uphold for the last half century. On May 25th Mr. Robinson was arrested for a fake crime and then in a four-minute show trial sentenced to jail for two other fake crimes. The opening of the World Cup on June 14th was Mr. Robinson’s 21st day in prison this time around, most of which he must spend in solitary confinement. He has previously only just survived an attempt at his life while in prison and has been badly beaten and had his teeth broken in another attack apparently staged for this purpose by the prison. He is rapidly acquiring the moral stature once accorded to people like the Birmingham Six, who served unjust and politically motivated sentences in the seventies and eighties.

Mr Robinson’s plight is a reminder that the struggle goes on. He is an ethnically English citizen who was born in Luton and considered it to be part of the Christian Western civilization that emerged in Europe after the fall of Rome in 476. (Nearly everyone apart from the English government shares this view.) In 2009 he joined the movement that protested against Muslim gangs attacking returning British soldiers in Luton, and was soon put under a prolonged maleficent attack by English justice led by Home Secretary Theresa May, a thuggish hypocrite fond of panther-patterned pumps. Growing up in Luton, Mr. Robinson saw how Muslims were given privileges by police to commit crimes, especially gang raping, kidnapping, enslaving and torturing English girls as young as 11 years of age. As British war heroes returned from Afghanistan, local Muslims attacked them.

Mr. Robinson organised rallies against the attacks. The English security services arrested him. He was charged with “fraud by misrepresentation in relation to a mortgage application”. He was innocent. The aim of Mr. Robinson’s show trial was to reinforce Mrs. May’s narrative of English “Islamophobia” and to strike fear into those who dispute it.

Foul referee

Mrs. May’s regime, rather like her predecessors’, is built on falsehood and appeasement of Muslims. The justice system’s inaction has led to racist and jihadist gang raping on an industrial scale in working-class England, which has directly as victims affected more than 100,000 girls and women. Thousands of Englishmen have been terrorised, beaten or driven out of their homes. Mr. Robinson is courageously denouncing all this—and seems ready to die for his cause. It goes without saying that he should be freed immediately and that the world should loudly demand as much. Mrs. May is unlikely to heed such calls. But she has reason to fear the undeniable fact of the death in custody of a man like Mr. Robinson. As she no doubt recalls, the Soviet Union did not collapse in a hail of bullets, but because people stopped believing its lies.

Advertisements

Fake News: Flera fel i Svenska Dagbladets alt left/alt facts-artikel

Sverigedemokraternas partiledare och riksdagsgruppledare Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson publicerade här om dagen en artikel i Wall Street Journal om situationen i Sverige och de allvarliga sociala problem som den okontrollerade massinvandringen orsakat.

I ett försök att blanda bort korten publicerade Svenska Digest, tabloiden som efterträtt Svenska Dagbladet, en Fake News-artikel som påstår sig vederlägga tre fakta ur Sverigedemokraternas artikel. Men den lyckas inte med detta onda uppsåt.

svd_170223a

Låt oss närmare granska på vilket sätt Fake News byggdes upp den här gången i Svenska Dagbladet:

”En islamisk terrorist försökte spränga hundratals”

Här menar Svenska Dagbladet, med understöd av en sprängmedelsexpert, att den sprängladdning som självmordsbombaren Taimour Abdulwahab hade med sig när han sprängde sig själv i luften mitt i julhandeln kring Drottninggatan i Stockholm 2010 inte var tillräckligt kraftig för att faktiskt kunna döda hundratals. Så här instämmer sedan tidningen med stöd av sprängämnesexpterten Henric Östmark i Jimmie Åkessons och Mattias Karlssons beskrivning:

”Ett team på FOI konstruerade likadana bomber som Taimour Abdulwahab använde och uppskattar att om samtliga bomber detonerat så hade det haft en liknande effekt som bomberna i Boston 2013 — där tre personer dog, däremot skadades över hundra personer.”

För det var ju så att påståendet i artikeln löd ”försökte att spränga hundratals civilister”. Precis det som experten medger. Inte ett ord om att döda där. Vad är väl ett par avsprängda fingar eller armar om man överlever? Livslånga traumata, invaliditet, lemlästning, blindhet, dövhet — Svenska Dagbladet vill få oss att tro att endast döden räknas. Men det är inte svenska julfirare som sätter värde på martyrdöden. Det är muslimska jihadister som gör det.

Om vi sedan lämnar detaljerna om detta dåd — eftersom vi uppenbarligen alla är överens om dem! — så kan vi konstatera att avsikten med att omnämna dådet är att påvisa förekomsten av uppsåtet att massmörda hederliga svenskar mitt i Sverige. Ser vi till brottsbalkens beskrivningar av vad som utgör ett brott, så handlar det hela tiden om intentionen, avsikten, uppsåtet. Man kan döda en person utan uppsåt och gå fri. Man kan ha uppsåt att orsaka skada och dömas till ansvar utan att något faktiskt har inträffat.

Det som expemplet Taimour Abdulwahab bevisar är att vissa muslimer i Sverige som släppts in i landet på förment välmenande grunder faktiskt avser att massmörda svenskar i Sverige.

Denna poäng försöker Svenska Dagbladet att inte låtsas om. I stället försöker det måla upp en i grunden rasistisk bild där en terrorists fumlighet och tekniska misslyckande är det som skall skydda svenskar i Sverige från av staten medvetet okontrollerat massinvandrade jihadistiska muslimer. Inte diplomati och utrikespolitik. Inte rikets gräns. Inte säkerhetspolisen. Inte patrullerande polis eller militär. Utan utlänningars inherenta inkompetens i sprängämnesfrågor. Vet hut, Svenska Dagbladet!

”Skolor har förbjudit sjungandet av traditionella kristna psalmer”

I detta fall hugger Svenska Dagbladet ännu uppenbarare i friskt mod en uppställd halmgubbe i stycken och hoppas att inge märker att den egentliga tesen därmed bekräftas. Skolor har förbjudit sjungandet av kristna psalmer. Så är det med den saken. Så här uttrycker Skolverkets rättschef Jonas Nordström detta i Svenska Dagbladets artikel:

”Det är visst tillåtet att ha skolavslutningar i kyrkan, och man får visst sjunga psalmer som ’Den blomstertid ny nu kommer’ och ’I denna ljuva sommartid’ eftersom det är mer förknippat med själva traditionen med skolavslutning än med religionen”

Här ser vi dels att endast psalmer med ganska svag kristen koppling, två exempel ges och frågan är om listan kan göras längre, är tillåtna, dels att det förstås är tillåtet för varje skolledning att inte på traditionellt sätt genomföra skolavslutningen i kyrkan. Direkt religiösa psalmer är förbjudna, men var tidigare vanliga. När en rektor nekar elever och föräldrar att sjunga psalmer eller ha skolavslutning i kyrkan och därvidlag hänvisar till att icke-kristna invandrare kunde kränkas, så har han besannat Åkessons och Karlssons påstående. Vi vet alla att exemplen på detta är legio.

Betydelsen av denna passus i artikeln är förstås att peka på hur den svenska staten lägger huvudbördan för integrationen av okontrollerat massimmigrerade på dem som redan lever i Sverige.

Detta sorgliga och skamliga faktum får man anse att Svenska Dagbladet bekräftar genom att inte kommentera det. Varför beskrivs ett konstaterande av faktum alltså som ett sakfel? Vet hut, Svenska Dagbladet!

”Sexbrott nära fördubblades från 2014 till 2015”

Här görs inte ens ett allvarligt försök att ifrågasätta Sverigedemokraternas uppgifter. Så här skriver Svenska Dagbladet:

”Enligt statistiken mellan de år som SD hänvisar till upplevde sig 1,0 procent av befolkningen utsatt för sexualbrott 2014, att jämföra med 1,7 procent för 2015. Mest utsatta är kvinnor, där siffran på 1,8 procent 2014 året därpå stigit till 3,0 procent.”

På vilket sätt man vill mena att en ökning med sjuttio procent inte är nära en fördubbling!? Speciellt med hänvisning till de osäkerheter som siffrorna är behäftade med!?

”En annan sak att ha i åtanke för den som vill tolka statistiken är att underlaget – vid låga procenttal – blir relativt sett litet.”

Saken är nu den att uttalandet ”närapå en fördubbling” har en noggrannhet på kanske en värdesiffra, om ens det, medan uttalandet som Svenska Dagbladet kontrar med har en noggrannhet på två värdesiffror. De båda uttalandena sammanfaller när man avrundar den överdrivet precisa uppgiften.

Det är alltså Svenska Dagbladet som har trampat i just den fälla det själv påstår sig vilja varna för.

Vet hut, Svenska Dagbladet!

Sammanfattningsvis har Svenska Dagbladet anfört tre faktauppgifter ur Sverigedemokraternas artikel i Wall Street Journal och uppenbarligen utan att själv veta vad den gör bekräftat alla tre. Men självklart gjordes fler påståenden i den granskade artikeln. Alla dessa ytterligare påståenden var uppenbarligen av den arten att Svenska Dagbladet valde att inte ens försöka att kritisera dem ens på sitt lite valhänta och inkompetenta sätt. Jag väljer ut några som exempel:

Sverige tog 2014-16 in fler asylsökare per capita  än något annat européiskt land. Åttio procent av dem som kom 2015 saknade pass och identifikationshandlingar. I Malmö är Mohamed det vanligaste namnet för nyfödda pojkar.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Uppskattningsvis 300 svenska medborgare med invandringsbakgrund har rest till Mellanöstern för att slåss för ISIS. Många återvänder nu till Sverige och tas emot av regeringen med öppna armar.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Upplopp och social oro har blivit vardagsmat. Polismän, brandmän och ambulanspersonal angrips regelbundet.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Antisemitismen har tilltagit. Judar i Malmö hotas, trakasseras och överfalls på gator och torg. Många har lämnat staden och blivit flyktingar i sitt eget hemland.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Konstnärer anklagade för att ha förolämpat islam lever under dödshot. Dansföreställningar och konstutställningar har ställts in på grund av rädsla att islamister kan bli förtörnade.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Arbetslösheten bland invandrare är fem gånger högre än hos infödda svenskar. I vissa grupper, såsom somalier, är arbetslösheten på platser som Malmö 80%.

Validerat och attesterat av Svenska Dagbladet.

Det här är en Sverigebild som Svenska Dagbladet inte har något problem med. Har Svenska Dagbladet i själva verket gemensam värdegrund med Sverigedemokraterna? Fake news. Very fake news.

Fake News: Svenska Digest och de fattiga överklassglinen på Harvard och Yale

Svenska Digest, tabloiden som följde på ärevördiga Svenska Dagbladet, sprider återigen falska nyheter och gör sig därmed till ett verktyg för extremistiska organisationer som försöker påverka opinionen med utstuderad desinformation paketerad på ett sätt som är direkt avsett att locka okunniga main-stream media till publicering.

svd8fakenews

Här består tricket som de politiska extremisterna har använt för att förfalska statistiken i att räkna nettoförmögenheter i stället för fattigdom. De med den lägsta nettoförmögenheten är alla rika västerlänningar med god kreditvärdighet som har använt denna kreditvärdighet för att ta stora lån. Typexemplet är den nybakade juristen från Harvard eller Yale, som har tagit stora studielån med sina alldeles utmärkta framtidsutsikter som säkerhet.

Att påstå att usoniska rikebarnssöner och -döttrar med studeielån och en lysande karriär i lyx och rikedom framför sig är fattigare än hela Indiens befolkning är ingenting annat än fake news. Vet hut, Fredric Karén! Vet hut Gunilla von Hall!

Läs mer om fake news här!

S.O.D. #4: Tillbaka till framtiden med Fredric Karén

Svenska Digest1 ger exempel på fem artiklar ur dess arkiv, som påstås vara pressetiska klaverklamp. Men ingenting tyder på att detta skulle vara sant. Tvärtom har man medvetet valt artiklar som när de publicerades var fullkomligt normala, alldagliga och etiskt acceptabla:

”ett exempel på det […] språkbruk som fanns i svensk press vid den här tiden”

”på 1890-talet var detta inte fullt så uppseendeväckande”

”Hur märkligt det än kan låta i dagens moderna samhälle ansågs ordet […] vara helt okontroversiellt i Sverige”

Det Svenska Digest i stället gör är att falla i anakronismens fälla och etiskt bedöma texter från andra tider med vår tids etik. Om det bara hade handlat om ett litet misstag i historiskt sammanhang hade saken kanske kunnat passera. Men det är värre än så.

För det första bygger den anakronism som här tillämpas på att dagens etiska regler på något sätt är bättre än och överlägsna den tidens etiska regler, och detta på ett allmängiltigt, högre plan. Men vad tyder på att inga idealister var verksamma i pressen och samhället år 1970, 1905 eller 1890? Hur kommer det sig att de inte redan då hade delgivits insikt i den högre ordningens moral, så att de redan på den tiden kunde fördöma dessa usla, ondsinta och eländiga texter? Ger oss inte denna förmenta svaghet hos den tidens idealister en stark indikation på att dagens idealister även de måste antagas vara behäftade med minst lika stora luckor i sin moraliska bildning och om fyrtiosex, hundraelva eller hundratjugosex år kommer att kunna hängas ut till allmänt åtlöje, androm till varnagel? Detta fel brukar vi kalla hybris, självgodhet, dumdryghet eller helt enkelt idealism.

För det andra måste vi misstänka att Svenska Digest med denna publicering, och vidhängande uppmaning till läsarna att leta efter fler texter i arkivet, som kan behandlas lika orättvist och med lika förfelade metoder, försöker åstadkomma något, har ett mål i sikte. Det är rimligt att antaga att det här rör sig om så kallad agendasättande journalistik, d.v.s. journalistik som inte avser att förmedla sanningen, utan lögnen, på det att lögnen skall stärka en viss politisk uppfattning eller fraktion.

De pressetiska regler som framförs som alltings rätta mått är nämligen en samling mycket kontroversiella regler som på senare tid kraftigt förändrats genom inflytande från politisk korrekthet och identitetspolitik — inflytande från den allra uslaste avgrundsvänstern, vars ideologi och praktik ligger bakom flera hundra miljoner människors onda och i bästa fall bråda död under nittonhundratalet. Politisk korrekthet är nämligen som bekant ett utslag för den marxistiska eller kommunistiska socialismen från tiden efter förlusten i Kalla kriget, medan identitetspolitiken härstammar från Centraleuropas national-socialister under mellankrigstiden och sedermera ledde direkt till Auschwitz’ gaskamrar. Dessa extremistiska politiska ståndpunkter är som väl är inte allmänt anammade i befolkningen. Denna pressetik speglar inte den allmänna etiken i Sverige.

Men Svenska Digest har uppenbarligen satt sig i hågen att se till att ändra på det!


1. En rättvisande benämning på Svenska Dagbladet sedan den år tvåtusen krympte i alla hänseenden

S.O.D. #3: Åsa Beckman

I Dagens nyspråkligheter1 skriver Åsa Beckman:

”Många har sagt att USA kunde acceptera en svart president, men inte en kvinna. De fick rätt.”

Nej, Åsa Beckman. Det stämmer att en enda svart president är nog för att fastställa att USA kan acceptera en svart president. Men det stämmer inte att en enda kvinnlig valförlorare är nog för att fastställa att USA inte kan acceptera en kvinnlig president. För det skulle tusentals valförluster behövas. Läs på om grundläggande logik!

Tillägg 14/11/16: I själva verket var många kvinnor på den vinnande sidan, påpekar Scott Adams.


1. En rättvisande benämning på Dagens nyheter sedan den öppet hänger sig åt agendajounalistik, d.v.s. Sorelska lögner

S.O.D. #2: Grundlösa påståenden om svenskarna och invandringen sprids i rikstäckande dagstidning

Det skandalblad som efterträtt Dagens nyheter berättade här om dagen att ett grundlöst påstående om våldtäkter sprids i flygblad. Antagligen önskar man göra oss uppmärksamma på likheterna mellan Dagens nyheter och utgivaren av flygbladen i fråga, uppenbarligen en nationalsocialistisk gruppering. Ty Dagens nyspråkheter är ju framför allt känt för att sprida grundlösa påstående om svenskars hederlighet och grundlösa påståenden om invandringens kostnader. Men tyvärr förlorar Dagens nyheter mest på jämförelsen, eftersom de uppgifter som sprids i flygbladen bär betydligt mer av sanningens prägel än det vi har blivit vana att kunna läsa i Dagens nyheter.

Tittar vi närmare på flygbladet, ser vi fem påståenden:

bigoriginal

  1. Idag finns det över 2 miljoner främlingar på svensk mark
  2. 25% av våra kvinnor kommer att våldtas någon gång under sitt liv
  3. Det är upplopp i förorterna och all fler no-go-zoner utlyses av polisen
  4. Vårt lands ekonomi och välfärd raseras totalt
  5. Vår nation utplånas genom folkutbyte

Genom att utpeka endast det andra påståendet som falskt intygar Dagens nyheter att de andra fyra är bättre motiverade. Det är till och med så att Dagens nyheter direkt instämmer i det första påståendet: I Sverige bor 1,7 miljoner människor som fötts utomlands och 0,5 miljoner svenska medborgare vars båda föräldrar fötts utomlands, skriver man i artikeln. Summa 2,2 miljoner främlingar. De sista tre påståendena kommenterar Dagens nyheter inte alls, vilket knappast förvånar, eftersom det är svårt att förneka att även de är sanna. Kvarstår påstående två.

Det är inte svårt att föreställa sig att en feministiskt inriktad person eller grupp utan vidare skulle kunna komma med precis detta påstående: en fjärdedel av alla kvinnor utsätts för våldtäkt. Det skulle Dagens nyheter förstås inte ifrågasätta när det kommer från en sådan källa. Feminister har ju privilegiet att själva få definiera vad som utgör en våldtäkt, och genom att utvidga denna definition ad absurdum kan man trivialt uppfylla sin egen profetia. Men nu kom påståendet från nynazister, så vi måste utgå ifrån att den gängse definitionen, utan feministisk anstrykning, så som lagen löd för ett kvartssekel sedan eller mer, är den som såväl nynazister som Dagens nyheter i skönt samförstånd avser. Den typ av våldtäkt som kvinnor i levande livet verkligen fruktar.

Rigoröst tolkat är uttalande två förstås verkligen grundlöst, eftersom vi inte vet om det blir 25% och inte snarare 23% eller 26%. Livslängden är idag omkring 100 år, och det är inte seriöst att uttala sig om hur samhället ser ut om hundra år. Vi vet inte heller hur vi skall räkna de fall när en kvinna under sin livstid blir våldtagen fler än en gång. Men eftersom det inte rör sig om ett vetenskapligt arbete, utan om ett politiskt inlägg i debatten, så är det rimligt att tolka det på samma sätt som vi tolkar t.ex. artiklar i dagstidningar som Dagens nyheter. Med ”våra kvinnor” avses inte en kohort, utan ett statistiskt mått beträffande nu levande kvinnor, enkannerligen det första momentet, genomsnittet, i gruppen nu levande kvinnor. Innehållet i påståendet är i denna alldagliga tolkning  därmed att antalet våldtäkter i Sverige kommer att uppnå 12’500 per år: 5 miljoner kvinnor gånger 25% delat på en livslängd på 100 år.

Mot en allmän prognos om i genomsnitt 12’500 våldtäkter per år finns inte mycket att invända. Brottsförebyggande rådet skriver: Under 2015 anmäldes 18 100 sexualbrott, varav 5 920 rubricerades som våldtäkt. Enligt den officiella statistiken, som vi kan antaga är friserad, kommer alltså redan i dagsläget i genomsnitt 12% av alla kvinnor, alltså var åttonde kvinna, under sin livstid att drabbas av våldtäkt. Och antalet våldtäkter per år stiger kraftigt sedan flera år tillbaka.

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera:

Dagens nyheter saknar saklig grund för att avfärda nynazistiskt flygblad!

och

Dagens nyheter sympatiserar med nynazister till minst åttio procent!

Men vänta lite. Dagens nyheter invänder egentligen inte mot innehållet. Det borde göra oss misstänksamma. Man förbinder bara två negativt laddade fenomen — grundlöshet och socialism, närmare bestämt nationalsocialism — med fem sakligt korrekta uppgifter om invandringen . I stället för att ljuga om invandringens effekter, som man gjorde tidigare, se ovan, tillgriper Dagens nyheter alltså numera hellre guilt by association. När sanningen om den okontrollerade massinvandringen inte längre kan förnekas vill Dagens nyheter att vi skall skämmas för att hålla oss till denna sanning. Vi skall kapsla in oss i en livslögn medan våra kvinnor våldtas av och vår rikedom och vår hembygd ges bort till främlingar.

Dagens nyheter borde skämmas! Vet hut!