Introduktion till Parisdeklarationen

Denna introduktion har tidigare publicerats på Det goda samhället den 6 november 2017.

I maj 2017 träffades en grupp konservativa forskare och intellektuella i Paris. De sammanfördes av en gemensam oro över den rådande situationen i europeisk politik, kultur och samhälle – och framför allt det europeiska sinnets och fantasins tillstånd. De upplevde att Europa, besatt av illvillighet, självbedrägeri och ideologisk förvrängning, håller på att göra sig av med sitt stora civilisatoriska arv.

I stället för att helt enkelt vrida händerna i fruktlös ångest eller lägga till ännu ett verk till den redan rikliga litteratur som diagnostiserar Västerlandets nedgång, tyckte mötets deltagare att det var viktigt att göra en offentlig deklaration. I deklarationen Ett Europa vi kan tro på uttrycker de sin tillgivenhet till det de kallar det sanna Europa. Det är en uppmaning till Europas folk att aktivt återvinna det bästa i sin tradition och att bygga en fredlig, hoppfull och ädel framtid tillsammans. Deklarationen publicerades 7 oktober 2017 på nio språk av mötets deltagare: Philippe BénétonRémi BragueChantal DelsolRoman JochLánczi AndrásRyszard LegutkoPierre ManentDalmacio Negro PavónRoger ScrutonRobert SpaemannBart Jan Spruyt och Matthias Storme.

Det är förstås talande att ingen svensk intellektuell deltog i detta möte. Vem skulle man ens kunna tänka sig som deltagare? Svenska konservativa publika intellektuella har ju hånats och förföljts i många årtionden för att till slut alla emigrera eller dö ut.

Parisdeklarationen kan läsas här på svenska och originalet på nio språk finns här. En kort sammanfattning följer nedan.

Den första delen består av fyra avsnitt: Europa är vårt hem – Det falska Europa hotar oss – Det falska Europa är utopiskt och tyranniskt – Vi måste försvara det sanna Europa. Här introduceras begreppen det falska Europa och det sanna Europa. Med det falska Europa avses det Europa som kännetecknas av det bysantinska konglomerat av byråkrater och politiker i EU:s och dess medlemsstaters regeringskanslier som strävar efter att driva EU och Europa bort från Europas historiskt och evolutionärt etablerade och från klassisk och kristen etik utgående gemensamma värdegrund, vilket är det som alltså avses med det sanna Europa.

Den andra delen består av åtta avsnitt: Solidaritet och medborgerlig lojalitet främjar aktivt deltagande – Vi är inte passiva undersåtar – Nationalstaten är Europas kännetecken – Vi understöder ingen anbefallen och påtvingad enighet – Kristendomen har möjliggjort den kulturella enheten – De kristna rötterna främjar Europa – Klassiska rötter uppmuntrar till excellens – Europa är ett gemensamt projekt. Här får vi en närmare beskrivning av vad Europas sanna värdegrund faktiskt består av. I Europa har medborgarna traditionellt medverkat, med eller mot makthavarnas vilja, i statens och städernas styrelse. Inte alla, inte alltid, men Europas befolkning har aldrig varit så fullkomligt undergiven som de stora imperiernas. Detta har i sin tur möjliggjort framväxten av de nationalstater som sedan länge kännetecknar Europas politiska liv. Alla försök till politiskt enande har misslyckats, medan kristendomen har skapat en kulturell enhet.

Den tredje delen består av hela elva avsnitt: Vi förlorar vår hemort på jorden – En falsk frihet råder – Individualism, isolering och mållöshet breder ut sig – Vi är reglerade och styrda – Multikultur fungerar inte – Illistigheten växer – Det teknokratiska tyranniet ökar – Det falska Europa är bräckligt och maktlöst – En förnekelsekultur har fått fäste – Eliterna stoltserar arrogant med sin dygd – Det finns ett alternativ. Här beskrivs det falska Europa, men inte genom dess ideologiska grund och uppbyggnad, utan genom dess symtom. Och dessa är som bekant legio.

Den fjärde delen består av de tio avsnitten: Vi måste avvisa pseudoreligionen – Vi måste återskapa den sanna liberalismen – Vi behöver ansvarskännande statsmän – Vi måste förnya den nationella enheten och solidariteten – Bara imperier är multikulturella – En välformad hierarki ger näring åt socialt välbefinnande – Vi måste återställa en moralisk kultur – Marknader måste utformas i enlighet med sociala överväganden – Utbildningsväsendet måste reformeras – Äktenskapet och familjen är essentiella. I detta avsnitt kontrasteras det falska med det sanna Europa och konturerna av ett åtgärdspaket som bygger på det sanna Europas styrkor och som angriper det falska Europas svagheter skisseras. Denna del är kanske svår att smälta för den moderna storstadsliberal som är van att utan vidare avfärda alla hänvisningar till fungerande samhällen och vedertagen praxis. Men man kan inte ha kakan kvar sedan man har ätit upp den. De ljummet liberala måste välja sida. De måste komma tillbaka till alliansen med de konservativa för att gemensamt bekämpa socialismen precis som under Kalla kriget eller acceptera historiens hårda dom och sin egen undergång.

Den femte och avslutande delens tre delar: Populismen måste bemötas – Vår framtid är det sanna Europa – Vi måste ta vårt ansvar. Innehåller en hyllning av den politiska rörelse som av det falska Europas fariséer kallas populism och en uppmaning till alla européer att hjälpa till att omkullkasta befintlighetens diktatur: Låt oss förnya den nationella suveräniteten och återupprätta värdigheten i ett gemensamt politiskt ansvar för Europas framtid.

One thought on “Introduktion till Parisdeklarationen

Your comment -- Din kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.