Gästskribent Danske Mand: Blå tand

Detta är första delen av signaturen Danske Mand som utvecklade sig till ett epos (nå) i signaturfältet på Det goda samhället. Det vara bara en lustighet för att roa mig själv men det visade, inser jag nu, vilka som söker sig till DGS. Vissa gillade tilltaget, andra, som tar sig själva på mycket stort allvar och inte verkar acceptera att tiden sprungit ifrån dem, blev mycket upprörda: jag anklagades för att sabotera bloggens seriositet. Det verkar ha med åldern att göra, ofta tänkte jag: kan de inte scrolla? Det är min mammas generation, deras ögon kan inte glida över text, utan läser allt; koppla detta till den enkelspårighet det innebär att vara svensk, och den djupa ovilja att ta till sig något som man inte hört förut som tillhör konsensus så kan man förstå ilskan. En spik som sticker upp hamras ner, som de säger i Japan. Sådan konformitet fungerar väl då ledarna är i samklang med undersåtarna; när de är förrädare så är det ödesdigert.

Första Delen: Blå tand

MIN STRAND I SAMARKAND

MIN STRAND I SAMARKAND DÄR SATT JAG MED ETT HÅL I EN TAND

MIN STRAND I SAMARKAND DÄR SATT JAG MED ETT HÅL I EN TAND OCH PETADE NAVELLUDD I EN RAND, OCH UNDRADE VAD SOM HÄNT MED MITT LAND, OCH SILADE LITE SAND MED MIN HAND

PÅ MIN STRAND I SAMARKAND, BLAND FOLK OCH FÄ JAG SATT I BLAND, OCH SILADE LITE VARM SAND, EN GUBBE HADE EN RUTTEN TAND, HAN SA, VAD HAR HÄNT MED DITT LAND, ÄR DET INTE SYND LITE GRAND?

JAG BODDE I ETT LITET LAND, LÅNGT FRÅN SAMARKAND MED DESS VARMA SAND, ÄNDÅ SÅ MÖTTE JAG EN GUBBE MED EN RUTTEN TAND, HAN TOG MIN HAND, EN TÅR PÅ HANS KIND BILDADE EN RAND, HAN SADE ATT JAG MÅSTE JU HÅLLA MIN DOTTER I BAND

JAG DREV PÅ EN FLOTTE I LAND, PÅ EN PYTTELITEN Ö AV SAND, MINA ENDA KOMPISAR VAR KRABBORNA JAG LÅG IBLAND, HORISONTEN SÅGS SOM EN DISIG RAND, MEN VAD ÄR DET FÖR KISTA BESLAGEN MED NITAR OCH BAND, KANSKE MIN LYCKA NU VÄNDER LITE GRAND?

KISTAN GLÄNTADE LITE GRAND, VAR DEN FULL AV SAND? EN PIRAT JAG MÖTT KUNDE INTE HÅLLA TUNGA FÖR TAND, SKATTEN VAR FRÅN SAMARKAND, NU ÄR DEN NÄSTAN I MIN HAND

LOCKET GLÄNTADE LITE GRAND, JAG GRÄVDE MED MIN HAND, VAR SKATTEN SAND ELLER FRÅN SAMARKAND? VÄNTA, MITT HJÄRTA STÅR I BRAND, Å BARA EN STOR TAND! MEN DET ÄR NÅGOT RISTAT VID DESS RAND, EN KARTA ÖVER ETT LAND!

FLOTTEN LADE UT FRÅN LAND, PALMBLAD, VÄVDA, BAND ÖVER BAND, KARTAN FRÅN SAMARKAND VAR I MIN HAND, VILKET BLIR NÄSTA KUST OCH STRAND, SOM FYLLER MINA SKOR MED SAND

KALLA VÅGOR ÖVER FOT OCH HAND, ATT GE UPP? MEN FÖR MIN INRE BLICK, SAMARKAND, JAG LÄGGER PÅ MIG BAND, I FICKAN KARTAN, FUNNEN I SAND, RISTAD I TAND

ÄNTLIGEN, LAND, MELLAN HIMMEL OCH HAV EN RAND, EN KUST AV SKOG OCH SAND, SKALL JAG FINNA SKATTEN HOS INFÖDINGAR IBLAND, TILL MIDJAN JAG VADAR, EN MANET, MIN FOT SÄTTS I BRAND

Steg för steg upp på en strand, detta är inte samarkand, för kallt, men mycket sand, nu skall skatten sökas, men först skall jag kissa på min fot i brand

Äntligen ur detta vand, se där, en and, har jag med detta ställe blodsband, långt från samarkand? Framåt! Över bank och åter bank av sand

Sand och sand och sand, en Kut? Är, det, jo! Kolabacken, kusträtten och profitabel brand, detta är mitt eget land, Vafan, en golfare? Ok, vi tar i hand

Jo nu kan jag se, på min karta på en tand, denna långa rand av sand, som jag byggt månget slott av med min hand, låt nu se, ett x, inte i samarkand, men i mitt gamla land

Väl jag känner detta X, Borg byggt av danske mand, vallgravslabyrint av sand, fylld med vand, nu ruin, var söka skatten från samarkand, var gräva med min hand?

Sand och sand och sand, i varenda svettig rynka och rand, jag är trött, ingen skatt jag fann, hemåt med tunga steg på strand, foten fastnar, mitt nylle träffar land

Vad är det jag ser genom ögonfransar fulla av sand, är detta? Jo!  tidens tand, gjorde så jag snubblade på denna strand, över skatten från samarkand? Ur mitt land, Ett svärd, en kavel för min hand!
Jag greppar kaveln, blåser bort sand, vad nu? vid blodrännans rand, magisk skrift träder fram, det står, låt se, dette sværd for haralds hand, smidet i den blåe sand i samarkand, hvor mange hoveder rullet af mand

X-et var ett svärd i sand, detta är kung Haralds tand, kristen mand, den gömda skatten från samarkand, ett svärd, smitt av magisk hand, blånad klinga glimmar när den av fiendens närhet sätts i brand

Allt står nu klart som pølsespad i spann, hakon Jarl, haralds mand, såg en brand, som försvann, gick i kvav på bank av sand, så denna blå tand, landade på min strand

Skatten från samarkand, tillhör den mig, eller mitt land, kanske länsstyrelse, riksantikvarie, eller annan myndighet många i bland? nej! Ett enda finger pekar upp från min knutna hand.

One thought on “Gästskribent Danske Mand: Blå tand

Your comment -- Din kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.