Kära Brittmarie!

“What we witnessed yesterday was not dissent — it was disorder.”
Joseph Biden 7 Jan 2021

På bloggen Det goda samhället har den orättmätiga tillsättningen nyligen (efter arrogant clownartat och uppenbart valfusk) av en totalitär regim i USA fått konsekvenser bland annat för modereringen av kommentarer.

Som en som har drabbats av Bitte Assarmos bannbulla och sedan den 25 januari inte längre tillåts att skriva någon kommentar alls på Det goda samhället, efter att i ett halvt årtionde dagligen ha bidragit med sina åsikter och efter att en handfull gånger ha erfarits äran att publiceras som gästskribent, tillåter jag mig att här på min egen blogg (med ett tämligen öppet kommentarfält utan publicerade kommentarregler) presentera min syn på saken. Det här är inte första gången som man från Det goda samhällets sida talar om skärpta kommenteringsregler eller om att redaktionen nu minsann vid modereringen tänker hålla sig till sina egna regler. Varje gång har det visat sig

  • att reglerna likväl inte gäller alla
  • att modereringen efter ett tag återigen modereras

Jag skall återvända till dessa två punkter nedan. Det nya denna gång är den mycket aggressiva tonen i kungörelsen, som får mig att förmoda att man med den förstärkt totalitära attityden på de stora usoniska sociala media-plattformarna i ryggen avser att mer permanent förskjuta gränsen mellan insubordination och avvikande mening, mellan disorder och dissent, mellan orolighet och otrogenhet. Denna ambition är väl värd att analyseras.

* * *

Det första vi kan konstatera är att de nya hårdare reglerna inte alls är några nya regler och här inte beskrivs närmare än med ordet ”tuffare”. Vi måste alltså försöka att med hjälp av exempel bedöma vilka kriterier som på senare tid kommer till användning.

I mitt fall var det en kommentar inledd med hälsningsfrasen ”Kära Brittmarie!” som förefaller att ha varit den direkta utlösaren. Jag brukade posta mina viktigare kommentarer på Det goda samhället även till GAB med hashtaggen #dgs, men kan inte återfinna denna kommentar där. Vi får alltså sväva i osäkerhet om vad som faktiskt stod i den. Kommentaren publicerades till att börja med av redaktionen och bemöttes av Bitte Assarmo med följande två kommentarer:

Käre Fredrik. Att du fortsätter tilltala mig med fel förnamn är en töntig och menlös härskarteknik. Men hur töntig den är så kommer den att medföra att dina kommentarer tas bort om du inte skärper dig.

bmassarmo den 25 januari, 2021 kl. 08:20

Du behöver nu inte oroa dig över att bli avstängd. Det här gäller de kommentarer i vilka du försöker kränka mig genom att tilltala mig med fel namn, möjligen också de där du tillskriver mig egenskaper som enfaldig osv. Sådant är lite väl tramsigt, och drar ner kvaliteteten på kommentarsfältet rent generellt.

bmassarmo den 25 januari, 2021 kl. 08:30

Jag svarade omgående med en ursäkt för min användning av fel förnamn, som emellertid, om jag inte alldeles misstager mig, aldrig publicerades. På förmiddagen försvann i stället såväl min ursprungliga kommentar som de två ovanstående och sent på eftermiddagen återställdes så Bitte Assarmos båda kommentarer utan den kommentar de hänvisar till och utan min ursäkt. Jag frågar mig nu: Har jag gjort mig skyldig till bruket av härskartekniker? Har jag tillskrivit Bitte Assarmo egenskapen enfald? Måste jag oroa mig för att bli avstängd? Tillåts kommentarer från min penna som uppenbarligen saknar dessa inslag, om jag ”skärper mig”?

Svaret på den sista frågan är nej. Inga som helst kommentarer som redaktionen identifierar med mig tillåts. Att Bitte Assarmo råkade klicka ”gilla” på en sådan kommentar som slapp igenom redan nästa dag skall vi inte lägga henne eller redaktionen till last. Det kan vara svårt att identifiera anonyma skribenter. När det gäller mitt misstag, som jag härmed återigen uttryckligen vill be om tillgift för, att förmoda att initialerna B. M. rätteligen kunde uttolkas Brittmarie, så gäller följande bakgrundsfakta:

  • Jag baserade detta antagande på en kommentar under hösten från en person som föreföll att vara personligen bekant med Bitte Assarmo
  • Bitte är en sedvanlig smeknamnsform av just Brittmarie
  • Min personliga preferens är alltid att använda gamla, långa, ursprungliga namnformer
  • Inte en enda gång har Bitte Assarmo helt enkelt bett mig att sluta att använda denna namnform, varken som kommentar eller i ett personligt meddelande (min emailadress är redaktionen bekant), en uppmaning som jag alldeles självklart hade underordnat mig

Jag är nu inte den enda som har drabbats. Samma dag publicerade en lätt igenkännbar kommentator, låt oss för enkelhetens skull kalla honom Arne, under signaturen Gramsci Ormtunga en kommentar som bland annat innehöll följande passage:

Kommer man inte till en punkt där det då blir terapi att fortsätta att klaga på deras uppträdande? Einstein skall ha sagt att [det att] upprepa samma handling om och om igen men förvänta sig ett annat resultat är definitionen på galenskap. Borde man inte stanna upp och tänka: jaha, vad är nästa steg?

Gramsci Ormtunga den 25 januari, 2021 kl. 06:10

Bitte Assarmo svarade:

Du definierar mig som galen, är det så jag skall förstå det?

bmassarmo den 25 januari, 2021 kl. 08:18

Här ser vi att Bitte Assarmo närmast polemiskt aggressivt feltolkar kommentaren, förmodligen bara för att skaffa sig en ursäkt för att kunna påstå att det är rimligt att portförbjuda Arne från kommentarfältet. Den som förknippade galenskap med upprepade liknande misslyckade handlningar var inte Arne, utan Albert Einstein. Inget påstående görs med innebörden att det är fastslaget att Bitte Assarmo har uppvisat detta beteende. I stället ser vi ett exempel på det som med ett främmande ord kallas diskussion, med den ursprungliga betydelsen isärskakning: det systematiska ifrågasättande som inbjuder till förtydligande och argumentation där sådant anses vara påbjudet.

En viss oklarhet måste alltså sägas råda i tillämpningen av kommentarreglerna på Det goda samhället. Möjligvis kan vi avskriva ovanstående exempel som olycksfall i arbetet, även om portförbuden ännu upprätthålls på Det goda samhället. Denna artikel riskerar förstås att göra detta tillstånd permanent i mitt fall, men det är en risk jag är villig att taga.

Vi måste nu fråga oss varför det är så svårt för Arne och mig, och kanske andra som också har drabbats, att hålla oss till gällande regler. Vi är båda etablerade och väl fungerande personer i såväl det svenska samhället som flera internationella samhällen. Vi är stadgade gifta medelålders herrar med familj och karriär. Reglerna är enkla nog och deras användning har nyligen extra inskärpts av redaktionen. Vi borde väl veta bättre? Jag skall förstås inte tala för Arne, men jag vill redogöra för mina egna erfarenheter. Som antytts ovan är de regler som publicerats på Det goda samhället inte regler av den rättframma typ som tillämpas förutsägbart och lika för alla. Vi ser variationer i tillämpningen inte bara av det slag som beskrivs ovan och som förefaller bygga på sant eller spelat missförstånd, utan också andra av närmast nepotistiskt slag, där släktingar, grannar och nära vänner till redaktionen tillåts att systematiskt ignorera vissa regler. Också ur den enskildes perspektiv är variationer uppenbara, så att det som var tillåtet och uttryckligen uppskattat en gång visar sig bedömas att vara nedrigt och därför bli refuserat en annan. En möjlig förklaring är kanske att jag personligen under vissa tidsperioder, men inte andra, har tillräknats den inre krets av gunstlingar som tillåts större spelrum. En annan är att redaktionen av vanlig mänsklig svaghet vacklar och slits mellan olika ambitioner. Jag har sparat ett personligt email från redaktören som förklarar en refusering med anmärkningen ”bra som vanligt, men för långt.” Varför skall jag alltså avhålla mig från att utnyttja detta eventuella privilegium?

Därmed kommer vi in på det personliga planet. Det finns två grundläggande förhållningssätt till varierande förhållanden och risk: Man kan konservativt1 hålla sig på säkerhetsavstånd och man kan optimistiskt hålla sig så nära gränsen som möjligt och räkna med att vissa därmed oundvikliga överträdelser och misslyckanden för det första kan repareras (förlåtas, tolereras) och för det andra i en balansräkning inte leder till en nettoförlust. Detta riskbenägna beteende betraktas i svensk umgängeskultur med misstro och kanske till och med i vissa kretsar med avsmak. Men det är det enda beteende som kan leda ett åsiktsutbyte till framsteg och nya insikter och det är ett beteende som ligger mig, och, vågar jag säga, även Arne, nära om hjärtat. Det är vanligare utomlands. Menlösa kommentarer som på sin höjd bekräftar gemensamma fördomar tråkar ut mig och det är ingenting som jag slösar min tid på att vare sig läsa eller själv författa. Under bloggens första fem år var det också explicit och implicit Det goda samhällets policy att erbjuda ett forum för den fria, öppna och konstruktiva diskussion som här har beskrivits och motiverats.

* * *

Om jag slutligen får återanknyta till den prekära situation som vår civilisation för närvarande befinner sig i, så är det rimligt och sunt att vi när vi överväger gränser för åsiktsutbyte överväger vad meningen och nyttan är med sådant utbyte. Man kan förstås använda sin personliga blogg för att höja sin egen prestige i ett visst kotteri, som en amulett ungefär eller en fin bil. En sådan inställning bygger i viss mån på en övertygelse om att kotteriets allmänna åsikter och insikter är tillfyllest och rimligt korrekta. En sådan övertygelse infinner sig lätt i ett kotteri som betraktar sig självt, kanske med visst fog, som framgångsrikt och lyckat. Men det är också möjligt att man som offentligt tänkande person är på jakt efter den högsta trofén av dem alla, efter sanningen och den högre insikten; att man vill utveckla, öva och vidga sin visdom. Här kommer i så fall diskussionen in i bilden, sönderskakandet av argument tills bara de bästa och sannaste ännu står upp: det öppna men målinriktade samtalet. Jag skall inte föreskriva någon en viss inställning i denna fråga, — men vi befinner oss som civilisation i en mycket farlig situation och måste, eftersom vi genom vårt invanda beteende har försatt oss i den, visa en viss ödmjukhet.

TONY HELLER: Learning From History

Oavsett ens egna ambitioner och mål måste man när man tillåter kommentarer i någon mån acceptera att de som kommenterar — ens egna läsare, förmodligen — har egna ambitioner och mål med sitt deltagande. Inte heller räcker det att framställa ett prestigefullt eller sanningsdigert innehåll. Man måste också övertyga sin läsarkrets om att taga till sig detta innehåll. Man måste övertyga. Detta är grundläggande för all kommunikation. Och ju offentligare och allmängiltigare kommunikationen sker, desto svårare är det att lyckas med övertygandekonsten. Men sina nära och kära, och i sitt eget kotteri, har man ett visst trovärdighets- och vänskapskapital och ett visst kapital i form av ett antagande om ömsesidig nytta som hjälper en på traven. Men i den stora vida världen, i all synnerhet inom politiken, gäller grundläggande psykologiskt bestämda naturlagar för vad som övertygar och vad som lätt avfärdas och glöms bort. Dessa naturlagar är inte vackra och högstämda enligt enfaldig estetik. För att övertyga måste vi överdriva, skoja, väcka känslor, såväl positiva som negativa. Det kan alltså vara en förhastad gärning att avfärda alla skojerier, allting som skaver och retar och går emot ens fördomar, prestige och djupliggande antaganden som onödiga dumheter. Detta är den lärdom vi måste draga av historien. Detta är den insikt kung Lear saknade, den som det styckets författare ville inskärpa i oss.

Fortsättning följer här: Dimman tätnar.


1. Här avses den allmängiltiga konservativa principen och inte den politiska lära, kallad konservatism, som betonar konserverandet av prestationer i samhällslivet.

18 thoughts on “Kära Brittmarie!

  1. Denna kommentar kom med:

    Är det möjligt att be om exempel? För argumenten är ju exakt samma som systemmedia anger.

    Detta är rakt av förljuget och redaktionen vet detta, för precis som i systemmedia så finns en kategori till
    som censureras, nämligen om kommentaren har kritik och ett grundperspektiv som inte faller redaktionen på läppen.

    Driver man en blogg är man i sin fulla rätt att utesluta perspektiv man ogillar men då tycker jag man skall stå för detta.

    Det verkar på mig som om DGS inte förstår att det finns folk som anser att den ytliga samhällskritik som är DGS signum inte räcker, och det är ytterligt få i Sverige som så att säga tänjer denna gräns med intellektuella argument. Det är ju lätt att observera vilka som ogillas, och bilden som framträder är ju snarare att DGS, eller vissa på DGS, länge velat får bort ett par röster.

    Jag tror att detta blir början till slutet för DGS, inte för att de röster ni valt att exkludera har vissa perspektiv, utan just för att också DGS endast vill ha en sanning, genom detta drag så kommer DGS att bli ointressant, som Samhällsnytt för lite mer pretentiösa människor. Trist.

    Denna kommentar kommer att gå att läsa på Fredrik Östmans blogg TheWayofReason.

    Liked by 3 people

  2. Denna kom inte med. Vad som pågår är uppenbart och man använder sig av exakt samma metod som etablissemanget och av samma skäl, i samma andetag som man förolämpar sitt kommentarsfält och ljuger om vad vi skriver, så uppvisar man prinsessans på ärtens alla vedermödor som en ursäkt:

    ”Idag, när jag skriver på Det Goda Samhället, medför i stort sett varenda skriven text en drös grötmyndiga kommentarer om att jag är enfaldig, naiv och förmodligen kommunist, gärna ackompanjerade av olika typer av härskartekniker som på olika sätt går ut på att förminska mig som människa och skribent.”
    Vi som följer bloggen vet ju precis vad som avses, jag tror att Bitte ljuger. Du börjar ju direkt själv med nedsättande epitet, ”grötmyndig”. Detta är ju en härskarteknik från din sida, då du helt enkelt inte bemöter vissa argument i sak, utan de är alltså ”grötmyndiga”. När denna process nu pågått i nåt år så vet man ju precis vilka perspektiv som inte tränger igenom, och jag skrev en liknelse om Einstein, just för att illustrera detta. Du svarar med att jag skulle kallat dig galen, vilket jag förklarade att jag inte gjorde men dessa svar censurerades. Så ett mönster av maktmissbruk framträder som inte är så klädsamt, med precis samma överdrifter om ”hot och hat” som systemmedia använder. FÖ kallade dig visst ”Britt-Marie” och detta verkar ha stött dig något oerhört, men du klumpar ovan således Britt-Marie och liknelser om Einstein med att bli kallad fascist och kvinnohatare. Vad gäller ”Kommunist”, vi vet båda vilken kommentar som avses, och den gällde Norén, inte dig
    Nej Bitte, detta är mycket oärligt argumenterat. Du bekräftar tyvärr min tes att det värsta man som svensk kan göra det är att argumentera emot. Också denna kommentar kan återfinnas på Östmans blogg.
    Lycka till i fortsättningen, i någon mening står vi nog trots allt på samma sida men det är sorgligt att DGS inte inser att man nu blir en del av åsiktskorridoren.

    Liked by 4 people

  3. Ja du Fredrik jag gav upp på deras sida och från mig blir det inga bidrag mer heller Översittare tycker jag inte alla men….

    Like

  4. Även jag verkar ha blivit censurerad idag för kommentaren har ännu inte publicerats. Jag svarade någon annan som skrev “vrede och hat är två skilda saker” och skrev då något i stil med:

    Ja, det stämmer. De kallar vissa perspektiv för “hat” för att smutskasta och tysta. Det spelar sedan ingen roll om perspektivet är sakligt eller inte, om tonen är argsint eller inte, osv. De som håller med om makthavarnas agenda kan dock vara hur argsinta som helst utan att det kallas “hat”.

    Sedan skrev jag också något om papegojsången “hot och hat, hot och hat, hot och hat…” (jag tycker alltid de är så fåniga när de tjatar sina inövade fraser som tex “build back better”, “hot och hat” mm) och hur jag tycker mig se en clownnäsa på de som sjunger denna visa.

    Liked by 3 people

  5. Hej Fredrik,

    Själva idén med DGS går förlorad, tycker jag, när censuren griper in som den gjorde med de kommentarer som jag fann ganska märkliga av B Assarmo gentemot dig. Dina och några andras kommentarer har för mig varit själva essensen med DGS.
    Det jag tänker är att de kanske försöker närma sig MSM eller att det kommit antydningar från ”högsta Sovjet” att det skrivna i kommentatorsfälten numera ligger utanför yttrandefrihetskorridoren.
    Mina kommentarer har förpassats till papperskorgen direkt vid ett 10-tal tillfällen senaste året och jag har slutat skriva. På en direkt fråga fick jag veta att felet låg hos mig. Om så försvinner denna kommentar också.

    Liked by 3 people

  6. Trist med reprimander som du skriver om här. Har läst DGS några år, till och från och mest Richard Sörmans inlägg. Då jag för det mesta gillar hans ämnesval och resonemang så är det kommentarerna som är kul att läsa och absolut dina. Du vrider det hela ett varv till och varför skulle det inte vara tillåtet, det kan man fråga sig. Jag hoppas du fortsätter skriva på DGS. Förlorare i det här dramat blir annars DGS om de börjar censurera i kommentarsfältet på ett obegripligt och räddhågset sätt.

    Liked by 4 people

  7. Bra att frågan kom upp; såväl här som på DGS.

    Jag är fortfarande beredd att ge DGS rätten till en friande dom (jag har försökt hitta en bra översättning av “the benefit of the doubt, men inte lyckats hitta något bättre än “hellre fria än fälla” även om det uttrycket är för snävt och klumpigt).

    Jag hoppas att Bitte och Patrik kommer med lite mer vägledande förklaringar om de vill ha en ändring till stånd. Annars får man förpassa det som hittills sagts i ämnet till avd. “skräppost”.

    Liked by 1 person

  8. Fredrik censuren är som jag ser det godtycklig, och kanske en reaktion, på deras egna brottningsmatcher, där socialismen inte är fullt utredd än.
    Dom flesta av skribenterna på DGS vill försvara och förklara, och dom är inte framme vid ondskan ännu.
    Att jag kommer undan, beror på att dom fattar inte mina texter fullt ut, men visst minsta kritik mot en av deras skribenter leder alltid till censur.
    Saknar dina och danske mans kloka och ibland ytterst roliga tankar.
    Fältet är blekare och mer förutsägbart utan dom.

    Like

Your comment -- Din kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.