Höger-vänsterskalan del III: Den sympatiska/antipatiska höger-vänsterskalan

Trots att vi så ofta och gärna tänker i termer av höger och vänster som objektiva begrepp har en sådan underbyggnad av höger-vänsterskalan aldrig kunnat presenteras. Några skäl för att det måste vara så har jag nyligen presenterat i ett par artiklar (del I, del II) på denna blogg.

Men varför skall vi utgå ifrån att höger-vänsterskalan måste vara objektiv? Min åsikt är i stället att den är en fullkomligt subjektiv skapelse, som ändrar skepnad allteftersom olika politiska inställningar vinner och förlorar i popularitet och attraktivitet. Höger-vänsterskalan återspeglar ingenting annat än hur bra eller dåligt olika politiska grupperingar tycker om varandra. I stället för att ideologier eller fixa idéer eller ideal definierar skalan, varpå politiska rörelser sedan dynamiskt placeras, är det tvärtom de politiska rörelserna som definierar skalan, varpå sedan ideologier dynamiskt placeras. Jag presenterar i denna artikel tre argument för denna uppfattning: ett evolutionspsykologiskt, ett historiskt och ett operativt.

Min hypotes om den sympatiska/antipatiska höger-vänsterskalan tar sin utgångspunkt i den, såvitt jag kan förstå, spontana rumsindelningen i den franska nationalförsamlingen. Uppenbarligen har vi tagit för givet att denna uppdelning baserade sig på något slags objektiv ideologisk skillnad som rationellt behandlades av ledamöterna i en matematisk-logisk kalkyl som hade närhet till vänster och höger vägg som resultat. Som genom ett under hamnade inga ledamöter i knät på varandra, utan ett jämnt och regelbundet stolmönster bibehölls. När vi tänker oss en objektiv höger-vänsterskala tänker vi oss att vi återupprepar denna kalkyl och får vår höger-vänsterskala som resultat. Som beskrivits tidigare är det mycket som inte stämmer med detta antagande.

Betraktar vi emellertid ledamöterna i Nationalförsamlingen i stället som vanliga människor som följer normala beteendemönster, så ligger antagandet nära att det snarare var personliga sympatier och antipatier som styrde hur man satte sig. Man satte sig så nära folk med liknande åsikter som man kunde och så långt ifrån folk med avvikande åsikter som man kunde. Min hypotes säger alltså att just denna mekanism även är den som vid varje tillfälle, vid varje tidpunkt används för att definiera höger-vänsterskalan. Detta är inte en djupsinnigare, mer akademisk eller intellektuellare hypotes än den gängse, utan en betydligt enklare, rättframmare och robustare. Det evolutionspsykologiska argumentet för denna hypotes är tvåfaldigt. För det första tenderar vi av naturen och instinkten att hålla oss på avstånd från dem vi ogillar och nära dem vi håller kära. För det andra är vi av naturen ekvilibristiskt skickliga i att gradera sådant beteende hos oss själva och hos andra i skalor och hierarkier. Detta är två beteendemönster med högt överlevnadsvärde för ett socialt djur. Det faller oss därför helt naturligt och sker helt spontant och utan ansträngning när vi intuitivt bildar en höger-vänsterskala för politiska åsikter baserad på graderad sympati och antipati.

Observera att detta nya – rationella och empiriska – synsätt på höger-vänsterskalan som en subjektiv indelning på inget sätt gör denna skala mindre meningsfull eller användbar t. ex. för att minimera konfrontationer när man placerar riksdagsledamöter, för att analysera rimligheten i politiska allianser eller för att dela in debatter omväxlande mellan deltagare med motstående åsikter. Allt detta fungerar utmärkt. Däremot faller rimligheten inte bara i beskyllningar genom anknytning – som om detta skulle behövas – utan även i den populära tankebilden att man måste söka sig till mitten för att finna stora väljargrupper och vinna val. För höger-vänsterskalan säger mycket litet om vilken lära som har många sympatisörer. Det man finner i mitten är inte väljare, utan allianspartner i det politiska spelet. Om alla politiska rörelser söker sig till mitten samtidigt förstoras bara skalan i motsvarande grad så att höger och vänster återuppstår. Höger-vänsterskalan spänns hela tiden helt och hållet upp av var tids två ytterlighetspartier, av de två läror som samlar minst sympatier bland de övriga och som hyser minst sympatier för de övriga.

Jag återvänder nu till problemet att med en formerande princip beskriva hela den historiska utvecklingen av höger-vänsterskalan. Om vi betraktar höger-vänsterskalan som ett sätt att gruppera politiska faktioner efter hur bra och illa de tycker om varandra löser sig pusslet. Denna princip förklarar hela den historiska utvecklingen av skalan (se del II i serien för en beskrivning av denna utveckling). Under hela den historiska användningen av höger-vänsterskalan har politiska grupperingar anordnats efter sina ömsesidiga sympatier och antipatier. Att kommunismen ligger längre till vänster än socialdemokratin beror t. ex. på att kommunisterna är mer avogt inställda än socialdemokraterna till liberaler och konservativa, vilket direkt återspeglas i dessa senares motsvarande större avoghet gentemot kommunismen. Det återspeglar inte nödvändigtvis en större ideologisk eller ideell skillnad. (Hur nu en sådan alls skulle kunna mätas.) Att det var liberalismen och inte socialismen som gick mot mitten när liberaler och socialister skildes åt på adertonhundratalet beror inte på någon inneboende ideologisk likhet mellan liberalism och konservatism, utan på den relativa storleken på de båda rörelsernas antipatier gentemot konservatismen.

Hur kan vi nu förklara att de två socialistiska lärorna – till såväl idéellt innehåll som historia – fascism och national-socialism efter Andra världskriget placerades i en ny kategori längst ut till höger? Orsaken var antagligen inte, som bl. a. jag själv länge har hävdat, att Josef Stalin använde sin prestige som krigsvinnare för att av snöda politiskt-taktiska skäl helt enkelt bestämma detta. Varför accepterades det i så fall närapå stillatigande av dem som drabbades av denna nya granne på skalan? I stället är det antagligen så, att avskyn mot dessa två socialismer rent allmänt växte, men den växte mer och kraftigare längre vänsterut på skalan. Det fick som följd att det var högern som plötsligt var minst avogt inställd till fascism och national-socialism. Det betyder inte att det magiskt uppstod ideella likheter mellan dem. Ur konservativ synvinkel är socialism i sig avskyvärd, men klassocialism är förstås ännu värre än nationssocialism, vilket också direkt kan observeras i mängden massmord de har förorsakat, cirka 100 miljoner mördade mot 20 miljoner. Det som avgjorde saken var det äkta eller spelade hatet av dessa läror som efter Andra världskrigets slut strömmade från liberaler, socialdemokrater och kommunister. Om de hade fortsatt att tycka sämre om konservatismen än om fascismen, som de gjorde före kriget, så hade dessa två lärors inbördes ordning förblivit den omvända. Det är inget de konservativa har kunnat avgöra på egen hand.

Min hypotes, att det är supportrarnas ömsesidiga sympatier och antipatier som avgör placeringen av politiska läror på höger-vänsterskalan, kan förklara hela det historiska skeendet. Detta är det historiska argumentet.

Därmed kommer vi slutligen till det operativa argumentet. Jag har inte nöjt mig med att sitta på kammaren och producera varm luft och teoretiska resonemang. Jag har konstruerat en enkät och försökt att locka allmänheten att fylla i den. Enkäten består av tolv identiska frågor där deltagaren kan fylla i sina personliga sympatier eller antipatier gentemot de tolv för närvarande viktigaste politiska partierna i Sverige. Jag har fått in ett åttiotal svar. Varje svar innehåller en uppfattning om det önskvärda avståndet mellan de tolv partierna. Även sedan jag ur dessa svar hade beräknat genomsnittliga önskvärda avstånd mellan alla partier återstod en skala i elva dimensioner. Vår intuition har inget problem att skapa en social hierarki mellan tolv personer, men för att anordna sifferdata på motsvarande sätt behöver vi hjälp av en dator. Jag har därför använt en numerisk metod som heter simulated annealing (”simulerad glödgning”) för att hitta ett endimensionellt optimum anpassat till dessa data. Resultatet ser ut så här:

hv

Det jag vill visa med detta resultat är inte att jag har funnit den slutgiltiga fixa höger-vänsterskalan, utan att den metod att finna en sådan skala som jag har använt fungerar i praktiken. Var och en som betraktar denna skala ser att den på det stora hela väl återspeglar vår intuitiva uppfattning om hur den borde se ut. Den viktiga insikten är här att jag inte har använt någon annan information än subjektiva påståenden om sympati och antipati. Inte någon som helst ideologisk, psykologisk, sociologisk, epidemiologisk eller liknande analys på något plan har legat till grund för denna skala. Trots (eller tack vare) det, och trots vissa systematiska svagheter i mina rådata, ser den helt riktig ut. Detta är det operativa argumentet för min tes.

Helt säkert stämmer på denna skala ordningsföljden mellan partierna med vissa smärre undantag. Det som kanske överraskar är de absoluta positionerna. En orsak till detta är antagligen att vår uppfattning om höger-vänsterskalans utseende – på grund av den allmänna missuppfattningen att den baseras på objektiva kriterier – släpar efter det politiska spektrumets dynamik. Anpassningar sker stötvis och i efterhand, vilket vi kan observera i det historiska skeende som beskrevs i den förra artikeln i denna serie.

Allt för stora växlar skall inte dragas på enskilda detaljer hos det här redovisade enskilda utfallet. Ett mätvärde är inte bättre än den mätning det grundar sig på, och i detta fall är underlaget inte bara litet, ett åttiotal respondenter, utan också tendentiöst. De som har svarat har huvudsakligen varit de som jag har kunnat nå på sociala medier, och de har huvudsakligen meddelat starka sympatier med SD. Jag har försökt att värva respondenter på annat håll, men filterbubblan är obönhörlig. Det som ligger till grund för de andra partiernas inbördes placering är i huvudsak SD-sympatisörers relativa antipatier. Detta kan förklara det som antagligen är artefakter i skalan ovan:

  • Piratpartiet har blivit ett högerparti. Det återspeglar att SD-sympatisörerna inte tycker speciellt illa om Piratpartiet. Men det gör antagligen inte någon annan heller, vilket borde betyda att Piratpartiet i en större mätning hamnar närmare mitten.
  • Alternativ för Sverige har hamnat till vänster om Sverigedemokraterna fast de flesta av oss nog intuitivt vill se dem till höger om dem. Detta kan ha flera förklaringar, varav den viktigaste förstås är prevalensen av SD-sympatier i mätdata. Om bara några SD-sympatisörer sänker AfS’ betyg en aning måste AfS landa till vänster för att ekvationen skall gå ihop. Teoretiskt kan detta ändras om många vänstersympatisörer meddelar att de tycker bättre om SD än AfS. Men deras röster saknas som sagt i underlaget. Andra faktorer som talar för en placering av AfS till vänster om SD är att partiet är litet och därmed ofarligt och att det är nytt, vilka båda håller nere nivån på antipatierna. Omvänt kan det hända att AfS’ sympatisörer inte är lika illvilligt inställda till alla andra partier som Sverigedemokraternas efter lång och systematisk mobbning är.

Det som är tydligt i den här redovisade höger-vänsterskalan, och som återspeglas även i de få enkätsvaren från vänsterhåll, är att de traditionella mitten- och högerpartierna på senare tid har rört sig åt vänster ideologiskt (i bemärkelsen att de tycker allt mindre illa om vänstern) och att nya högerpartier (alltså partier som tycker illa om alla etablerade partier, men mer ju längre åt vänster de är) har etablerat sig om inte i valresultatet, så åtminstone i diskursen. Därför borde det inte överraska att sex av de s. k. sjuklöverpartierna i Riksdagen på denna skala ligger till vänster om mitten. Men om vi skulle hålla fast vid uppfattningen att placeringen på skalan är fix, eftersom den återspeglar objektiva kriterier, så ser förskjutningen längs med skalan åt vänster ut som en förlängning av skalan ut åt höger när nya partier placeras in till höger om det som förut kallades höger! Detta är också den berättelse som naivt förmedlas av traditionella medier och som ligger till grund för politisk aktivism i många västerländska rättssystem. På grund av en allmänt spridd men irrationell och felaktig uppfattning om höger-vänsterskalans uppbyggnad och betydelse uppstår en hallucination där Sverigedemokraterna är ett national-socialistiskt eller fascistiskt parti. (Observera att den som hallucinerar inte kan skilja hallucinationen från verkligheten och att vi alla ofrånkomligen och obönhörligen hallucinerar flitigt varje dag! Det är ett inte ett tecken på sinnessvaghet, utan en normal funktion i hjärnan.) Inte minst av denna orsak är det viktigt att vi upprätthåller och sprider en korrekt uppfattning om höger-vänsterskalan.

Jag hoppas att jag i denna artikel har kunnat leverera bärkraftiga argument för min tes att vår höger-vänsterskala är en subjektiv skala baserad på sympatier och antipatier mellan politiska grupperingar. Denna tes förklarar de förändringar som har skett hos skalan sedan den först presenterades. Den passar väl samman med vad vi borde förvänta oss av vårt mänskliga psyke och samhälle. Och den fungerar i praktiken och kan på ett robust sätt ge oss besiffrade och exakta höger-vänsterskalor.

Låt oss alltså lämna den vidskepliga och magiska uppfattningen att begrepp som höger och vänster har någon djupare innebörd bakom oss. Framför allt gäller detta avledningar som extremvänster, extremhöger och mitten. De är verkligen bara godtyckligt valda etiketter. Söker vi djupare samband och förbindelser mellan olika politiska grupperingar måste vi använda en annan analys, nämligen en som faktiskt grundar sig på sådana djupare samband och förbindelser.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.