Höger-vänsterskalan del I: En objektiv politisk klassifikation

Det är ett faktum att vi alla, inklusive professorer i statskunskap, filosofer, opinionsbildare, ledarskribenter, bloggare och enskilda väljare så fort vi talar om politik med viss självklarhet använder höger-vänsterskalan. Det är också ett faktum att vi använder den som om den hade något slags objektiv betydelse, som den tillförde något till vår beskrivning av ett parti eller en person. Särskilt vanligt är det att använda höger-vänsterskalan för beskyllning genom anknytning: Illdåd som utförs eller åsikter som uttrycks av en part som klassificeras som höger eller vänster används för att angripa andra parter, som inte har utfört illdådet och som inte instämmer i åsikterna, på grund av en gemensam klassifikation som antingen höger eller vänster. Exemplen på detta är legio; ett gavs i samband med händelserna nyligen i Chemnitz. Ett mindre uppenbart fel av samma slag begås i detta samtal mellan Douglas Murray och Jordan B. Peterson när de låtsas försöka reda ut vilka fel högern respektive vänstern begår utan att närmare definiera dessa begrepp och begränsa dem till dem som faktiskt begår de beskrivna felen. De hallucinerar på detta sätt rent av – utan att skämmas – ett samband mellan national-socialism och konservatism eller klassisk liberalism. För det är ju så, att för att en sådan svepande beskyllning skulle vara giltig i sinnevärlden måste självklart klassificeringen höger eller vänster ha en objektiv grund som delas av alla personer, partier, grupperingar, ideologier eller åsiktspaket som delar denna klassificering. (Denna objektiva grund måste dessutom också ha orsakat beteendet eller åsikten i fråga, men vi kan tills vidare koncentrera oss på det första villkoret som är en av förutsättningarna för det andra.)

Men nästan lika ofta som vi använder höger-vänsterskalan för att nedvärdera andras politiska åsikter klagar vi över att den inte återspeglar våra egna tillräckligt bra och att något annat slags klassifikation skulle behövas. Inte sällan föreställer vi oss att det behövs fler dimensioner. Vi inser intuitivt att vissa av våra egna åsikter så att säga går på tvärs mot höger-vänsterskalan. Hur kan det komma sig att denna önskan är så vanlig?

För en liten tid sedan gjorde jag ett försök att presentera ett helt nytt sätt att klassificera politiska åsikter, som jag menar är mindre subjektivt än den gängse höger-vänsterskalan, eftersom det grundar sig på en analys av de grundläggande rationella strategier vi använder för att umgås med de djupa psykologiska drivkrafter som ligger bakom vårt politiska intresse. Det är ett rimligt angreppssätt om man verkligen är intresserad av en objektiv politisk klassifikation. Med denna metod kan vi uttala oss om stora grupper av politiska åsikter på ett meningsfullt sätt. Men som vi har sett ovan anses ju den klassiska höger-vänsterskalan redan vara en objektiv klassifikation. I så fall behövs ju inte någon ny klassifikation. Varför laga det som inte är trasigt? Man kan förstå att intresset var ljumt för en till synes rent akademisk övning. Jag skall därför ägna tre artiklar åt att undersöka antagandet att höger-vänsterskalan är en objektiv klassifikation, d. v. s. att ord som vänster och höger har en fast och entydig betydelse. Låt oss titta närmare på hur höger-vänsterskalan faktiskt definieras och varför den anses eller antages vara en objektiv indelningsgrund. Kanske kan vi rent av komma fram till vad höger-vänsterskalan är i stället.

* * *

Den grundläggande underförstådda föreställningen man använder för att skapa höger-vänsterskalan är att politiska uppfattningar kan delas upp i åsikter i ett ändligt antal sak- och principfrågor. Redan här uppenbarar sig det första problemet. Varifrån kommer dessa enskilda åsikter? Det förefaller mig rimligt att en politisk ideologi eller metod kan användas för att bilda åsikter i enskilda frågor. Hur skulle annars åsikter i helt nya frågor kunna bildas? Så om vi på detta sätt börjar i redan bildade åsikter har vi inte nått fram till den ideologiska eller metodologiska kärna som borde ligga bakom.

Man föreställer sig vidare att dessa politiska uppfattningar i sak- och principfrågor är monotont, helst linjärt, stigande eller sjunkande funktioner från en kvantitativ uppfattning i frågan – en åsikt om hur mycket av det underliggande fenomenet som skall finnas, tolereras eller upprätthållas i ett idealt samhälle – till en placering på höger-vänsterskalan. Jag ger här två exempel på sådana frågor, privat äganderätt respektive statligt ägande av produktionsmedel:

agande

statligt

Man tänker sig nu i det tredje steget att en person svarar på en stor mängd frågor om i hur stor utsträckning vissa principer och vissa fenomen skall accepteras eller eftersträvas politiskt. Sedan räknar man ut något slags – eventuellt viktat – medelvärde, som utgör personens placering på höger-vänsterskalan. För grupper, partier eller rörelser kan man antingen använda program eller manifest som utgångspunkt eller göra ytterligare en medelvärdesbildning över medlemmars eller proponenters samlade åsikter. Det hela är mycket enkelt, rättframt och bekvämt. Det kan mycket enkelt accepteras intuitivt. Hur kan man ifrågasätta en så utmärkt innovation?

Det första smolket i glädjebägaren har vi redan upptäckt, se ovan. Endast historiska fakta ligger till grund för indelningen längs skalan. Vi vet inte hur framtida frågor kommer att gestalta sig, så risken finns att skalan har olika betydelser under olika tider. Till detta kommer ett litet metodiskt problem med det använda tillvägagångssättet att betrakta enskilda sakfrågor: Man måste i förväg måste veta betydelelsen från vänster till höger av varje enskild fråga. Man måste veta om det är vänstern som är för privat äganderätt eller om det är högern o. s. v. Vi står här inför ett problem av typen hönan och ägget. Man kan förstås pröva sig fram och skjuta upp klassificeringen höger – vänster tills man har fått in många svar som man kan korrelera med svaren på andra frågor. Men det betyder att man har infört ett obekant mellanled; man har gjort sig beroende av ett statistiskt sampel för att indirekt mäta en variabel som inte låter sig mätas direkt. Den objektiva sanningen har avlägsnats ett steg, som i och för sig eventuellt kan göras litet om samplet görs stort och rimliga antaganden om fördelningarna kan fastslås. Kanske finns ingen bättre metod, så vi måste nöja oss med det som är möjligt.

Ett tredje problem med att använda en skara princip- eller sakfrågor för att definiera höger-vänsterskalan är att vissa frågor inte låter sig kvantifieras från inget till allt, från 0 % till 100 %. Kanske kan man bara svara ja eller nej. Man kan t. ex. inte förespråka 37 % monarki och 63 % republik. Även här finns en lösning, som emellertid ställer höger-vänsterskalan på ytterligare en krycka: Man låter respondenterna värdera frågan efter viktighet i stället för efter ideal nivå. Man använder en avledd variabel som kan kvantifieras för att representera en åsikt som inte kan det. Alla som har fyllt i en s. k. valkompass känner igen förekomsten av frågor om hur viktiga andra frågor är. Men åsikter om hur viktig en fråga är är inte samma sak som en åsikt i frågan. Informationen om vilken åsikt man har i sakfrågan går förlorad.

Ett fjärde problem med den underförstådda metoden för att fastställa höger-vänsterskalan är att den är alldeles för mödosam och omfångsrik. Ingen bryr sig om att genomföra den. Vi förväntar oss att kunna utslunga blixtsnabba omdömen om höger och vänster. Om vi återgår till den händelse som först sägs ha definierat höger-vänsterskalan, sitsordningsbildningen i den franska Nationalförsamlingen efter revolutionen, så finns inga rapporter från denna händelse som antyder att stora mängder statistiska data om ledamöternas politiska ståndpunkter samlades in och behandlades enligt ovan för att fastställa lämplig placering för var och en av dem. Kanske tänker vi oss bara en underbyggnad av detta slag och använder sedan vår intuition och jämförelser med andras resultat för att intuitivt och subjektivt estimera vår rätta placering? Det börjar i så fall bli ganska skakigt med det objektiva underlaget för höger-vänsterskalan.

I nästa artikel fördjupar jag analysen och belyser fler och allvarligare problem med uppfattningen att höger-vänsterskalan är en objektiv och entydig klassificering.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.