Livets vatten

Det är förlockande att tänka sig att den allvarliga situation som Sverige, och i varierande grad hela Västvärlden, befinner sig i är en ny och okänd siutation, som inte låter sig beskrivas med etablerade begrepp, som inte går att analysera enligt kända mönster. Denna förlockelse är emellertid av precis samma typ som de förlockelser som har orsakat problemen. Historier som inte bara beskriver Sveriges svårigheter utan också hur man kan hantera dem och växa av krisen är kända och upptecknade om och om igen sedan skriften först uppfanns, och antagligen berättades de långt, långt innan dess. Jag talar inte om de enskilda detaljerna i situationen och hur de yttrar sig i vardagen, utan om den typ av samhälleliga misslyckanden som de i en rationell och övergripande analys representerar.

”Den (nödvändiga) begränsning av [saker och situationers möjliga] betydelse [1] som är typisk för en given kultur är en följd av den enhetlighet i beteendet gentemot saker och situationer som denna kultur fordrar. Tendensen till enhetlighet är ett primärt kännetecken för det ’patriarkala’ tillståndet (eftersom alla som agerar på samma situationsspecifika sätt har gjorts bekvämt ’förutsägbara’). Tillståndet blir emellertid alltmer tyranniskt när trycket för enhetlighet ökar. När strävan till likhet blir extrem, blir alla ’samma’ person — det vill säga: imitationen av det förflutna blir total [2]. All beteendemässig och konceptuell variabilitet tvingas därmed bort från det politiska rummet. Tillståndet blir då verkligen statiskt: paralyserat eller dött — på mytologiskt språk: förstenat. Brist på variabilitet i handling och idéutformning gör samhället — och de individer som bildar det — alltmer sårbart för plötsliga impulser från ’miljön’ (det vill säga för en ofrivillig tillströmning av ’kaotiska’ förändringar [3]). Det är möjligt att framkalla en komplett social kollaps [4] genom att ständigt motsätta sig inkrementell förändring. Det är på detta sätt gudarna blir missnöjda med sin skapelse, människan — och hans uppsåtliga dumhet [5] — och spolar bort världen. Nödvändigheten av informationsutbyte mellan ’det kända’ och ’det okända’ innebär att samhället riskerar sin egen död om det kräver ett överflöd av enhetlighet. Denna risk ges ofta den narrativa representationen ’den gamla kungens ålderdom och svaghet’ eller ’kungens dödliga sjukdom’ som orsakats av brist på ’vatten’ (vilket är ’prekosmogoniskt kaos’ i dess positiva aspekt). Dessa ’idéer’ är väl illustrerade i bröderna Grimms saga Livets vatten.”

Citatet är hämtat från Jordan B. Petersons bok Maps of Meaning: The Architecture of Belief från 19991. Detta skrevs alltså långt innan någon flyktingkris i eller omfattande islamisering av Västvärlden uppenbarat sig. Det skrevs i stället med utgångspunkt i uråldriga religiösa myter och i det mänskliga psykets evolutionära historia. Likväl återfinner vi utan vidare aktuella fenomen som åsiktskorridoren [1], insisterandet på en uttalad värdegrund som ersättning för träning i sanningssökande [2], strömmarna eller floderna av immigranter [3], samhällskollapsen [4] och till och med det som har kallats den banala godheten [5].

Det är måhända svårt att säga om det är trösterikt eller beklämmande att Sverige följer ett sedan förhistoriska tider etablerat schema för sin undergång. Vi är inte de första och kommer inte att bli de sista — om vi inte finner livets vatten, om vi inte återgår till att söka och respektera sanningen.


1. Boken var när denna artikel skrevs ännu tillgänglig för nedladdning i PDF-format.

Advertisements