Den intellektuelle som likväl är en idiot

av Nassim Nicholas Taleb

översättning av Fredrik Östman

originalets titel: The Intellectual Yet Idiot

Ett utdrag ur boken Skin in the Game.

Det som vi har sett över hela världen, från Indien till Storbritannien till USA, är ett uppror mot den inre cirkeln av policyskapande ”kontorister” och journalister-insiders som inte har sitt eget skinn i potten, den klass av paternalistiska halv-intellektuella experter med någon Ivy league, Oxford-Cambridge eller liknande etikett-driven utbildning, som talar om för oss andra 1) vad vi skall göra, 2) vad vi skall äta, 3) hur vi skall tala, 4) hur vi skall tänka… och 5) vem vi skall rösta på.

Men problemet är den blinde som leder den enögde: dessa självutnämnda medlemmar av ”intelligentian” inte kan hitta en kokosnöt på Coconut Island, vilket betyder att de inte är intelligenta nog för att definiera intelligens och därmed hamnar i cirkelresonemang — för deras huvudsakliga kompetens är i själva verket en förmåga att klara tentor skrivna av sådana som de själva. I ett läge där mindre än 40% av psykologistudierna kan reproduceras, där kostråd återkallas efter 30 år av fettfobi, där makroekonomisk analys fungerar sämre än astrologi, utnämningen av Bernanke som hade mindre än ingen aning om riskerna, och där läkemedelstester i bästa fall kan reproduceras endast var tredje gång, är människor i sin fulla rätt att lita på sin medfödda instinkt och lyssna på sina mormödrar (eller Montaigne och liknande filtrerad klassisk kunskap), som har en bättre träffsäkerhet än dessa beslutsfattande gorillor.

Man ser i själva verket att dessa akademiker-byråkrater som känner sig berättigade att styra över våra liv inte ens är rigorösa, vare sig inom medicinsk statistik eller i sitt beslutsfattande. De kan inte skilja vetenskap från scientism — i själva verket förefaller i deras bildorienterade sinnen scientism vara mer vetenskaplig än verklig vetenskap. (Till exempel är det trivialt att visa följande: mycket av det Cass Sunstein-Richard Thaler-typer — de som vill ”puffa” oss in i något beteende — mycket av det de skulle klassificera som ”rationellt” eller ”irrationellt” (eller tillhörigt någon annan sådan kategori som indikerar avvikelse från ett önskat eller föreskrivet protokoll) kommer sig av att de har missförstått sannolikhetsteorien och använder första ordningens modeller kosmetiskt.) De är också benägna att förväxla en ensemble med en linjär sammansättning av dess komponenter, vilket vi såg i kapitlet som vidareutvecklar minoritetsstyret.

Den intellektuelle som likväl är idiot har uppstått genom moderniteten och har därmed accelererat sedan mitten av nittonhundratalet för att nå sitt lokala maximum idag tillsammans med den breda kategori av människor som inte har sitt eget skinn i potten som har invaderat många samhällsskikt. Varför? Helt enkelt därför att statens roll i de flesta länder är mellan fem och tio gånger större än den var för hundra år sedan (uttryckt i procent av BNP). ILI:n förefaller vara allestädes närvarande i våra liv, men är ändå en liten minoritet och ses sällan utanför kommunikationskonsultfirmor, tankesmedjor, media och universitet — de flesta människor har riktiga jobb och det finns inte många passande platser för ILI.

Var på din vakt mot den halvlärde som tror att han är lärd. Han klarar inte av att utan vidare upptäcka spetsfundigheter.

ILI:n sjukförklarar andra för att de gör saker som han inte förstår utan att han någonsin inser att det är hans egen förståelse som kan vara begränsad. Han tror att människor borde agera i enlighet med sitt eget intresse och han vet vad detta intresse är, i synnerhet om de är ”bonnläppar” eller, i England, tillhör den klass som känntecknas av grötiga vokaler och som röstade för Brexit. När plebejer gör något som är meningsfullt för dem, men inte för honom, använder ILI:n uttrycket ”obildade”. Det vi vanligtvis kallar deltagande i den politiska processen omnämner han med två distinkta beteckningar: ”demokrati” när det passar ILI:n och ”populism” när plebejerna har fräckheten att rösta på ett sätt som strider mot hans preferenser. Medan rika människor tycker att en dollar i skatt skall motsvara en röst, mer humanistiska att en person skall motsvara en röst, Monsanto att en lobbyist skall motvara en röst, anser ILI:n att en Ivy League-examen skall motsvara en röst, med viss motsvarighet för utländska elitskolor och doktorstitlar i den mån dessa behövs i klubben.

Mer socialt abonnerar ILI:n på The New Yorker. Han svär aldrig på twitter. Han talar om ”jämlikhet mellan raserna” och ”ekonomisk jämlikhet”, men har aldrig tagit en öl med en invandrad taxichaufför (återigen, inte på riktigt det egna skinnet i potten, eftersom det konceptet är främmande för ILI:er). De i UK har förts bakom ljuset av Tony Blair. Den moderna ILI har sett mer än ett TEDx-föredrag personligen eller mer än två TED-föredrag på Youtube. Inte nog med att han röstar för Hillary Monsanto-Malmaison eftersom hon verkar valbar eller något liknande cirkelresonemang. Han anser att den som inte gör det är psykiskt sjuk.

ILI:n har den första inbundna upplagan av Den svarta svanen i sin hylla, men förväxlar frånvaro av bevis med bevis på frånvaro. Han tror att GMO:er är ”vetenskap”, att ”teknologin” inte skiljer sig från konventionell avel. Detta beror på att han alltid är redo att förväxla vetenskap och scientism.

I allmänhet kan ILI:n hålla ordning på den första ordningens logik, men inte andra ordningens (eller högre) effekter, vilket gör honom helt inkompetent i komplexa domäner. I sitt bekväma förortshem med tvåbilsgarage förespråkade han ”borttagningen” av Gaddafi för att han var ”en diktator”, utan att inse att borttagningar har konsekvenser (kom ihåg att han inte har sitt eget skinn i potten och inte betalar för resultatet).

ILI:n har haft fel, historiskt sett, om stalinismen, maoismen, GMO, Irak, Libyen, Syrien, lobotomier, stadsplanering, lågkolhydratkost, gymmaskiner, behaviorism, transfetter, Freudianism, portföljteori, linjär regression, Gaussianism, salafism, dynamisk stokastisk jämviktsmodellering, bostadsprojekt, den själviska genen, valprognosmodeller, Bernie Madoff (innan bubblan sprack) och p-värden. Men han är övertygad om att hans nuvarande position är korrekt.

ILI:n är medlem i en klubb för att få reseprivilegier; är han samhällsvetare använder han statistik utan att veta hur den kommer till (som Steven Pinker och psycholophasters i allmänhet); är han i Storbritannien går han på litteraturfestivaler; han dricker rött vin till kött (aldrig vitt); han brukade tro att fett var skadligt och har nu helt omvänts; han tar statiner eftersom hans läkare har sagt åt honom att göra det; han förstår inte ergodicitet, och om man förklarar det för honom glömmer han det snart; han använder inte ord från jiddisch ens för att prata affärer; han studerar dess grammatik innan han talar ett språk; han har en kusin som har arbetat med någon som känner drottningen; han har aldrig läst Frederic Dard, Libanius Antiochus, Michael Oakeshot, John Gray, Amianus Marcellinus, Ibn Battuta, Saadja ben Josef eller Joseph de Maistre; han har aldrig supit med ryssar; han har aldrig varit så full att han har börjat krossa glasen (eller, helst, stolarna); han vet inte ens skillnaden mellan Hecate och Hecuba (i Brooklyn heter det ”can’t tell sh**t from shinola”); han vet inte att det inte är någon skillnad mellan ”pseudointellektuell” och ”intellektuell” så länge det inte finns eget skinn i potten; har nämnt kvantmekaniken åtminstone två gånger under de senaste fem åren i samtal som inte hade något med fysik att göra.

Han vet alltid hur hans ord och handlingar kommer att påverka hans renommé.

Men en mycket enklare markör: han marklyfter inte ens.

1-xzz0ixbye5fjhpms1ay7ew

Ingen ILI

Postscriptum

Genom reaktionerna på denna text upptäckte jag att ILI:n har när han läser svårigheter att skilja på det satiriska och det bokstavliga.

Postpostscriptum

ILI:n tror att denna kritik av ILI:er betyder ”alla är en idiot” utan att inse att denna grupp, som sagt, representerar en liten minoritet — men de vill inte att deras privilegierade ställning utmanas och även om de behandlar resten av mänskligheten som mindervärdiga gillar de inte när vattenslangen vrids i den motsatta riktningen (det fransmännen kallar arroseur arrosé). (Richard Thaler, till exempel, partner till den farliga GMO-förespråkaren superpuffaren Cass Sunstein, tolkade denna text så här: ”det finns inte många icke-idioter som inte kallas Taleb”, utan att inse att folk som han utgör < 1% eller till och med 0,1% av befolkningen.)

Post-post-postscriptum

(Skriven efter det överraskande valet 2016, kapitlet ovan skrevs flera månader före denna händelse.) Valet av Trump var så absurt för dem och passade med så stor marginal inte deras världsbild att de inte kunde hitta instruktioner i sin lärobok för hur man skall reagera. Det var precis som på dolda kameran, tänk dig den typiska minen på någons ansikte just när man har spelat honom ett spratt, och han inte vet hur han skall reagera.

Eller, intressantare, föreställ dig hur någon som trodde att han var lyckligt gift ser ut och reagerar när han oförhappandes kommer hem och hör sin fru skrika av vällust i sängen tillsammans med en (stor) dörrvakt.

Så gott som allt prognosmakare, underprognosmakare, överprognosmakare, stats-”vetare”, psykologer, intellektuella, valkampsspecialister, ”konsulter”, big data-forskare, allt de visste visade sig i ett ögonblick vara en bluff. Så min busiga dröm att släppa en råtta innanför någons skjorta (som jag skrev om i Den svarta svanen) besannades plötsligt.

Obs.: denna text kan reproduceras, översättas och publiceras av vem som helst under förutsättning att det sker i dess helhet och att det framgår att den kommer från Skin in the Game.

Publikationer som förbjudes att publicera mitt arbete utan skriftligt tillstånd: Huffington Post (alla språk).

Advertisements

5 thoughts on “Den intellektuelle som likväl är en idiot

  1. Östman – en härlig och behövd bråkstake! Med vänlig hälsning Gert B. Simpel ickeintellektuell knegare.

    Like

    • Tack för denna fina översättning av Talebs text, han skriver ju på ganska knepig engelska. Hade själv tänkt mig att “skin in the game” skulle översättas med “fingrarna i syltburken” men “pengar i potten” är ju bättre. Hans krönikor i medium.com (så läsvärda!) har uppmärksammats av andra i bloggosfären. Jag ser fram emot mer!

      Liked by 2 people

    • Anders L., tyvärr är det väl bara denna text som är öppen för var och en att återge, så det blir nog inte fler översättningar för min del. Föreställer mig att det finns officiella svenska översättningar av tidigare böcker där nöten med “skin in the game”, ett uttryck som myntats av Warren Buffet, redan har knäckts. Jag har emellertid inte läst dem.

      Tryck gärna på “like” och dela till vänner och bekanta per email eller någon av knapparna ovan!

      Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s