S.O.D. #4: Tillbaka till framtiden med Fredric Karén

Svenska Digest1 ger exempel på fem artiklar ur dess arkiv, som påstås vara pressetiska klaverklamp. Men ingenting tyder på att detta skulle vara sant. Tvärtom har man medvetet valt artiklar som när de publicerades var fullkomligt normala, alldagliga och etiskt acceptabla:

”ett exempel på det […] språkbruk som fanns i svensk press vid den här tiden”

”på 1890-talet var detta inte fullt så uppseendeväckande”

”Hur märkligt det än kan låta i dagens moderna samhälle ansågs ordet […] vara helt okontroversiellt i Sverige”

Det Svenska Digest i stället gör är att falla i anakronismens fälla och etiskt bedöma texter från andra tider med vår tids etik. Om det bara hade handlat om ett litet misstag i historiskt sammanhang hade saken kanske kunnat passera. Men det är värre än så.

För det första bygger den anakronism som här tillämpas på att dagens etiska regler på något sätt är bättre än och överlägsna den tidens etiska regler, och detta på ett allmängiltigt, högre plan. Men vad tyder på att inga idealister var verksamma i pressen och samhället år 1970, 1905 eller 1890? Hur kommer det sig att de inte redan då hade delgivits insikt i den högre ordningens moral, så att de redan på den tiden kunde fördöma dessa usla, ondsinta och eländiga texter? Ger oss inte denna förmenta svaghet hos den tidens idealister en stark indikation på att dagens idealister även de måste antagas vara behäftade med minst lika stora luckor i sin moraliska bildning och om fyrtiosex, hundraelva eller hundratjugosex år kommer att kunna hängas ut till allmänt åtlöje, androm till varnagel? Detta fel brukar vi kalla hybris, självgodhet, dumdryghet eller helt enkelt idealism.

För det andra måste vi misstänka att Svenska Digest med denna publicering, och vidhängande uppmaning till läsarna att leta efter fler texter i arkivet, som kan behandlas lika orättvist och med lika förfelade metoder, försöker åstadkomma något, har ett mål i sikte. Det är rimligt att antaga att det här rör sig om så kallad agendasättande journalistik, d.v.s. journalistik som inte avser att förmedla sanningen, utan lögnen, på det att lögnen skall stärka en viss politisk uppfattning eller fraktion.

De pressetiska regler som framförs som alltings rätta mått är nämligen en samling mycket kontroversiella regler som på senare tid kraftigt förändrats genom inflytande från politisk korrekthet och identitetspolitik — inflytande från den allra uslaste avgrundsvänstern, vars ideologi och praktik ligger bakom flera hundra miljoner människors onda och i bästa fall bråda död under nittonhundratalet. Politisk korrekthet är nämligen som bekant ett utslag för den marxistiska eller kommunistiska socialismen från tiden efter förlusten i Kalla kriget, medan identitetspolitiken härstammar från Centraleuropas national-socialister under mellankrigstiden och sedermera ledde direkt till Auschwitz’ gaskamrar. Dessa extremistiska politiska ståndpunkter är som väl är inte allmänt anammade i befolkningen. Denna pressetik speglar inte den allmänna etiken i Sverige.

Men Svenska Digest har uppenbarligen satt sig i hågen att se till att ändra på det!


1. En rättvisande benämning på Svenska Dagbladet sedan den år tvåtusen krympte i alla hänseenden

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s