S.O.D. #5: Vegan Banknotes

Stupidity reached a new high as some vegan extremists protested against the plastic new English five-pound banknote, which contains minute amounts of tallow:

“The new £5 notes contain animal fat in the form of tallow. This is unacceptable to millions of vegans & vegetarians in the UK. We demand that you cease to use animal products in the production of currency that we have to use”

This can happen to you if you join irrational mass movements instead of using that precious piece of animal fat located between you ears. Because do you know what?

Why would you want to eat banknotes in the first place? Normally, being vegan is understood as not eating animal produce. Many arguments used for promoting veganism are based on an understanding of human digestion. Vegans who just don’t eat meat are taken hostage and abused as human shields by calls for pure legal tender under the banner of veganism. Vegan extremism, a fringe within a fringe, is attempting to look larger than it is. Millions indeed.

The English Government uses and kills animals every day. Government acts are carried and bound in leather casings. That the Government also uses tallow in its banknotes makes absolutely no difference whatsoever.

The streets we drive on and most of the houses we live in were built literally on the backs of horses and other animals.  A vegan extremist who has a problem using a five-pound note containing tallow should have a far larger problem just walking down the street and entering a building.

Most people aren’t vegan extremists, and there’s no way for vegan extremists to completely avoid touching these tallowy people, to interact with them, to pay them with a five-pound banknote, smile and say thanks. A person who has a problem with a plastic banknote but can still interact in a non-autistic way with another  person who just swallowed half a pound of prime meat and who carries his fivers in a leather wallet is just plain silly.

The modern proposition of vegan extremism is based heavily on the use of petroleum-based replacements for animal produce. Perhaps more plastic items than just banknotes contain tallow or other animal produce. This could be a very disturbing proposition to many vegan extremists. It could very well even cause cognitive dissonance producing in turn the hallucinations described in the above petition.

Civilized society is based on compromises and agreements which are never perfect, but in the best case aim at causing the least actual harm to most people. Not animals. There are no absolutes in non-fascist societies, and of course they also fail miserably in the attempt to establish some.

In a free and open society, it is unacceptable to allow small fringe groups to veto public policy based on their personal superstitions.

Advertisements

S.O.D. #4: Tillbaka till framtiden med Fredric Karén

Svenska Digest1 ger exempel på fem artiklar ur dess arkiv, som påstås vara pressetiska klaverklamp. Men ingenting tyder på att detta skulle vara sant. Tvärtom har man medvetet valt artiklar som när de publicerades var fullkomligt normala, alldagliga och etiskt acceptabla:

”ett exempel på det […] språkbruk som fanns i svensk press vid den här tiden”

”på 1890-talet var detta inte fullt så uppseendeväckande”

”Hur märkligt det än kan låta i dagens moderna samhälle ansågs ordet […] vara helt okontroversiellt i Sverige”

Det Svenska Digest i stället gör är att falla i anakronismens fälla och etiskt bedöma texter från andra tider med vår tids etik. Om det bara hade handlat om ett litet misstag i historiskt sammanhang hade saken kanske kunnat passera. Men det är värre än så.

För det första bygger den anakronism som här tillämpas på att dagens etiska regler på något sätt är bättre än och överlägsna den tidens etiska regler, och detta på ett allmängiltigt, högre plan. Men vad tyder på att inga idealister var verksamma i pressen och samhället år 1970, 1905 eller 1890? Hur kommer det sig att de inte redan då hade delgivits insikt i den högre ordningens moral, så att de redan på den tiden kunde fördöma dessa usla, ondsinta och eländiga texter? Ger oss inte denna förmenta svaghet hos den tidens idealister en stark indikation på att dagens idealister även de måste antagas vara behäftade med minst lika stora luckor i sin moraliska bildning och om fyrtiosex, hundraelva eller hundratjugosex år kommer att kunna hängas ut till allmänt åtlöje, androm till varnagel? Detta fel brukar vi kalla hybris, självgodhet, dumdryghet eller helt enkelt idealism.

För det andra måste vi misstänka att Svenska Digest med denna publicering, och vidhängande uppmaning till läsarna att leta efter fler texter i arkivet, som kan behandlas lika orättvist och med lika förfelade metoder, försöker åstadkomma något, har ett mål i sikte. Det är rimligt att antaga att det här rör sig om så kallad agendasättande journalistik, d.v.s. journalistik som inte avser att förmedla sanningen, utan lögnen, på det att lögnen skall stärka en viss politisk uppfattning eller fraktion.

De pressetiska regler som framförs som alltings rätta mått är nämligen en samling mycket kontroversiella regler som på senare tid kraftigt förändrats genom inflytande från politisk korrekthet och identitetspolitik — inflytande från den allra uslaste avgrundsvänstern, vars ideologi och praktik ligger bakom flera hundra miljoner människors onda och i bästa fall bråda död under nittonhundratalet. Politisk korrekthet är nämligen som bekant ett utslag för den marxistiska eller kommunistiska socialismen från tiden efter förlusten i Kalla kriget, medan identitetspolitiken härstammar från Centraleuropas national-socialister under mellankrigstiden och sedermera ledde direkt till Auschwitz’ gaskamrar. Dessa extremistiska politiska ståndpunkter är som väl är inte allmänt anammade i befolkningen. Denna pressetik speglar inte den allmänna etiken i Sverige.

Men Svenska Digest har uppenbarligen satt sig i hågen att se till att ändra på det!


1. En rättvisande benämning på Svenska Dagbladet sedan den år tvåtusen krympte i alla hänseenden

S.O.D. #3: Åsa Beckman

I Dagens nyspråkligheter1 skriver Åsa Beckman:

”Många har sagt att USA kunde acceptera en svart president, men inte en kvinna. De fick rätt.”

Nej, Åsa Beckman. Det stämmer att en enda svart president är nog för att fastställa att USA kan acceptera en svart president. Men det stämmer inte att en enda kvinnlig valförlorare är nog för att fastställa att USA inte kan acceptera en kvinnlig president. För det skulle tusentals valförluster behövas. Läs på om grundläggande logik!

Tillägg 14/11/16: I själva verket var många kvinnor på den vinnande sidan, påpekar Scott Adams.


1. En rättvisande benämning på Dagens nyheter sedan den öppet hänger sig åt agendajounalistik, d.v.s. Sorelska lögner