Trots att vi så ofta och gärna tänker i termer av höger och vänster som objektiva begrepp har en sådan underbyggnad av höger-vänsterskalan aldrig kunnat presenteras. Några skäl för att det måste vara så har jag nyligen presenterat i ett par artiklar (del I, del II) på denna blogg. Men varför skall vi utgå ifrån … Continue reading Höger-vänsterskalan del III: Den sympatiska/antipatiska höger-vänsterskalan
I en tidigare artikel beskrev jag min tämligen okontroversiella uppfattning om hur höger-vänsterskalan konventionellt definieras och används som en objektiv klassificering av politiska åsikter, av personer och av politiska grupper, partier och ideologier. Jag visade hur den metod som uppenbarligen används för att bilda skalan inte underbygger uppfattningen att höger-vänsterskalan är en objektiv klassificering ens … Continue reading Höger-vänsterskalan del II: Felaktiga grundantaganden
Det är ett faktum att vi alla, inklusive professorer i statskunskap, filosofer, opinionsbildare, ledarskribenter, bloggare och enskilda väljare så fort vi talar om politik med viss självklarhet använder höger-vänsterskalan. Det är också ett faktum att vi använder den som om den hade något slags objektiv betydelse, som den tillförde något till vår beskrivning av ett … Continue reading Höger-vänsterskalan del I: En objektiv politisk klassifikation
Inte sällan har vi på senare tid kunnat höra att den traditionella vänster-högerskalan inte längre är användbar för att beskriva de aktuella politiska motsättningarna och fraktionsbildningarna. Andra klassifikationsgrunder har föreslagits, till exempel GAL-TAN-skalan och olika två- eller flerdimensionella indelningar såsom den politiska kompassen där GAL-TAN kompletteras med ”ekonomiskt vänster” och ”ekonomiskt höger”. En annan förslagen indelning är ”globalism-nationalism”.
Den traditionella vänster-högerskalan skapades för att beskriva fraktionsbildningen i den franska Nationalförsamlingen i samband med revolutionen i Frankrike 1789, där de radikala revolutionärerna satte sig till vänster och moderatare krafter och lojalister till höger. På detta sätt kom först liberalismen och sedan socialismen att förknippas med vänster medan först rojalism och lojalism och senare motupplysningens tänkare och deras läror, konservatismen i vid mening, förknippades med höger. Så småningom placerades liberalismen gärna i mitten, speciellt under Kalla kriget när liberaler och konservativa allierade sig mot Andra världens kommunism, som därmed blev extremvänster.
Min…
View original post 915 more words
Jag har nyligen föreslagit en politisk indelning efter associerad självmedvetandegrad som ser ut så här:
liberalism/låg – socialism/normal – konservatism/hög
Det är inte de respektive förespråkarnas individuella självmedvetande som kännetecknas av dessa olika nivåer, utan den allmänna självmedvetandenivå som respektive lära menar skall ligga till grund för statens insats av hot, tvång och våld i samhället, alltså politiken.
Liberalismen menar att vi inte skall tillåtas att offentligt låtsas om att vi är ängsliga inför det okända, utan skall, som barn och djur på en lägre utvecklingsnivå, urskillningslöst acceptera allt som kommer till oss under antagandet att nettoeffekten dock är god och att var och en inom de ramar den överordnade principen sätter skall träffa sitt eget val. En viss känslighet för survivorship bias (ofta oegentligt betecknad socialdarwinism) kan skönjas hos liberaler med naturligt lågt självmedvetande: den som drabbas av olycka har sig själv att skylla medan den som skonas är…
View original post 801 more words
I en tidigare artikel skisserade jag den evolutionära bakgrunden till människans självmedvetande. Medvetandet om den egna dödligheten, om det okändas, framtidens, hotande och lovande egenskaper gör människan evigt orolig, olycklig, missnöjd, livrädd, hoppfull och vaken. Tre vägar för politisk strävan öppnar sig från denna utgångspunkt, tre vägar som motsvarar de tre grundinställningar vi så väl känner till: liberalismen, socialismen och konservatismen. De har alla det gemensamt, att de bygger på ett visst sätt att umgås med och undkomma dödsångesten.
Den första möjligheten är att förbjuda, förneka, förtränga eller bortse från de möjliga negativa följderna av mötet med det okända. Det är att (påbjuda andra att) gilla olika, att (kräva av andra att) leva i övertygelsen att allt löser sig och att något gott kommer ur varje möte med det okända. (Parenteserna avser att påvisa den viktiga distinktionen mellan privat och offentligt, mellan moral och politik, mellan frivillighet och tvång, en…
View original post 986 more words
Hjälp mig i mitt politiska forskningarbete genom att besvara en kort enkät! Här finner du enkäten. Tack på förhand!
In an incident that could easily be pigeonholed as “Acts of Divine Justice” or “The Darwin Awards for Stupidity”, four Western cyclists in southwestern Tajikistan were recently intentionally mowed down and killed by Moslem activists. But why don’t we stop for a moment and think just what it is in our consciousness, wisdom or experience … Continue reading Rosa Parks in Tajikistan
Tagna från The Kindergarden of Eden. Se Evan Sayets tal här. Översättning från engelskan av Fredrik Östman. 1. Urskillningslösheten – det totala avvisandet av den intellektuella processen – är ett absolut moraliskt imperativ. 2. Urskillningslöshet i tanken leder inte till urskillninglöshet i politiken, utan i stället till att man uteslutande och alltid tar det sämres … Continue reading Evan Sayets fyra lagar för modern vänsterpolitik
Taken from The Kindergarden of Eden. See Evan Sayet’s speech here. Läs denna text på svenska här. 1. Indiscriminateness—the total rejection of the intellectual process—is an absolute moral imperative. 2. Indiscriminateness of thought does not lead to indiscriminateness of policies. It leads to siding only and always with the lesser over the better, the wrong … Continue reading Evan Sayet’s Four Laws of Modern Liberalism
